Annons Svenskt Vatten 2023 Svenskt Vatten 2023

Vattenbalans i ett område kan uppnås via en vattenbudget. FOTO: Shutterstock

Vattenbudget ska säkra tillgången

Cirkulation 2/23

Sydvatten håller på att ta fram en vattenbudget för Lagans avrinningsområde där deras största vattentäkt Bolmen ­ligger. Metoden som har använts för att uppskatta vatten­tillgången i området är GIS-baserad, lätt att använda och ­billig. Tanken är att den ska kunna användas i hela Sverige, även i mindre kommuner som inte har så stora resurser.

Text/Lise-Lotte Nilsson

Kraven på vattenkvaliteten är sedan många år höga och skärps allt eftersom, vilket har lett till mycket forskning och stora investeringar i vattenrening. Lika mycket har dock inte satsats på förståelsen av frågor som rör vattenkvantiteten, något som blivit allt mer uppenbart under senare års vattenbrist. Vattenbristen kommer att öka i takt med den pågående klimatförändringen, men märks av redan idag. Konkurrensen om vattnet kommer att bli intensivare och det finns risk för tydliga konflikter precis som i södra Europa. Behovet av att upprätta vattenbudgetar är därför stort, både på nationell nivå och i avrinningsområdena.

– En vattenbudget är helt enkelt en jämförelse mellan hur mycket vatten som finns tillgängligt inom ett område och hur mycket vatten som tas ut. Sådana har naturligtvis gjorts i mindre områden tidigare men vi är de första som täcker ett helt avrinningsområde. Det saknas inte kunskap om mark- och vattenförhållanden utan det som krävs är samordning över dagens snäva administrativa gränser. Vårt arbete utmanar alltså den så kallade stuprörsprincipen, konstaterar August Bjerkén, doktorand på avdelningen för teknisk vattenresurslära vid Lunds universitet.

– Att vi valde Lagans avrinningsområde berod­de dels på områdets betydelse för att säkra den fortsatta dricksvattenförsörjningen i södra Sverige, dels på att det saknas en samlad bedömning av storleken på avrinningsområdets vattentillgångar. Två andra faktorer är att vattenbehovet ökar i närområdet och att området har en mycket komplex administrativ indelning med 17 kommuner, fyra länsstyrelser och Västerhavets vattendistrikt. Enbart sjön Bolmen är delad mellan fyra kommuner och tre länsstyrelser.

Lagans avrinningsområde ligger i sydvästra Sverige och sträcker sig 244 kilometer från Tahesjön i norr till Fagerhultasjön i söder innan den rinner ut i Kattegatt vid Snapparp. Området är en av Sveriges viktigaste vattenkällor. Runt 650 000 till 700 000 människor är beroende av de många sjöarna och grundvattenmagasinen för sin vattenförsörjning. Den största sjön är Bolmen, som ligger i Småland, men den utgör endast en liten del i avrinningsområdet. Sydvatten är det enda vattenbolaget som använder Bolmen som råvattentäkt. Genom Bolmentunneln leds i genomsnitt 1 400 liter vatten per sekund till Ringsjöverket, som förser runt 600 000 människor med dricksvatten.

Att ta fram en vattenbudget för Lagans avrinningsområde utgör en del av August Bjerkéns doktorsavhandling. Arbetet finansieras av Sydvatten. Det saknas idag en fungerande metod för att kunna beräkna mängden tillgängligt grund- och ytvatten på en specifik plats vid ett givet tillfälle. Det beror antagligen på att det inte finns en nationell samordning mellan berörda myndigheter kring vilka parametrar som ska inkluderas i underlaget och vilken geografisk avgränsning som ska tillämpas. Dessutom följer inte vattnets väg de nuvarande administrativa gränserna.

– Vi arbetar bland annat med att utveckla en interaktiv GIS-baserad vattenbalansmodell som är anpassad till enskilda avrinningsområden utifrån geospatiala dataserier och metereologiska observationsdata. Tanken bakom det är att få en bättre förståelse för hur mycket vatten som finns tillgängligt i avrinningsområdet. Vi ska också kartlägga vattenbehovet i området för att identifiera potentiella intressekonflikter och områden i behov av vidare åtgärder.

Studiens första del består i att kartlägga den maximala kapaciteten, det vill säga hur mycket vatten som maximalt kan lagras i sjöar och grundvattenmagasin. Till att börja med avgränsades studien till sjöar och öppna grundvattenakviferer i jord. Åar och bäckar har inte tagits med eftersom de inte används som vattentäkter i Sverige. De har heller ingen topografisk avgränsning som till exempel sjöar, vilket gör det svårt att definiera deras nivåer eftersom de påverkas av bland annat flöden och säsongsvariationer. Därför uteslöts ån Lagan. Inte heller har bergsakviferer tagits med eftersom metoden bygger på att endast använda uppgifter som redan finns, utan att behöva göra arbete i fält.

Endast öppna datakällor om mark och vatten från framför allt svenska myndigheter har utnyttjats för att uppskatta maximalt tillgängligt vatten i avrinningsområdet vid ett givet tillfälle. Informationen har sammanställts i ett QGIS-program. I studien ingår nio GIS-baserade parametrar. Det är avgränsning av huvudavrinningsområdet och topografi, administrativa gränser gällande kommuner och regioner, ytvattenförekomster och deras medeldjup samt grundvattenförekomster, jordens sammansättning och djup.

SMHI har information om huvudavrinningsområden, sjöar och deras medeldjup. Uppgifter om de administrativa gränserna finns hos SCB. SGU har upplysningar om grundvattenmagasin och jordarter medan SGU/SLU har information om jordens sammansättning. Uppgifter om topografi har hämtats från de amerikanska myndigheterna NASA/NGA (National Aeronautics and Space ­Administration/National Geospatial-Intelligence Agency).

När informationen hade samlats in beräknades den maximala volymen vatten för varje sjö och grundvattenakvifer för sig, och sedan slogs uppgifterna ihop. Det finns 511 sjöar men det saknades värden för medeldjup gällande 272 av dem. Det finns också 97 öppna grundvattenmagasin men värden för en av dem fanns inte.

– Vår första kartläggning av vattenbalansen visade, lite förvånande kanske, att så mycket som lite drygt tre fjärdedelar av färskvattnet utgörs av grundvatten. Den sammanlagt maximala vattenmängden i avrinningsområdet uppskattades till 9,36 kubikkilometer, varav 75,9 procent utgörs av grundvatten och 24,1 procent finns i sjöarna i området. Det är möjligt att fördelningen förändras eftersom vi kommer att titta närmare på de 272 sjöar som saknade uppgifter om medeldjup, berättar August Bjerkén. Vi ska också titta på bergs­akviferer och vattendrag.

Annons Alnarp Cleanwater Alnarp Cleanwater

 
Att arbeta med GIS-baserade parametrar på avrinningsnivå har flera fördelar som att:

Precisera hur en vattenbudget i ett avrinningsområde ser ut.

Ta fram olika interaktiva kartor for att visualisera olika förhållanden i avrinningsområdet.

Många som arbetar med vattenförvaltning är vana vid att använda GIS-verktyg.

Öppna datakällor från myndigheter innebär att få eller inga kompletterande mätningar behöver göras i fält, vilket håller kostnaderna nere och underlättar för mindre kommuner som har begränsade resurser.

Användningen av öppna källor leder till en ökad transparens när vattenbudgeten tas fram. Det minskar risken för missförstånd när olika aktörer och beslutsfattare har tillgång till samma information som den som gjorde vattenbudgeten. Även allmänheten kan ta del av informationen.

– Att det ska vara lätt att förstå är nödvändigt i alla dialoger. Inte minst är det viktigt när det råder vattenbrist. Tyvärr är vi forskare och de som arbetar i vattenbranschen inte alltid så bra på att kommunicera. Ta till exempel när vi pratar om flöde så kanske vi i stället skulle prata om liter som de flesta människor gör. Hur många liter vatten finns det och hur många liter används? säger August Bjerkén. Till det måste också läggas en säkerhetsaspekt. Hur mycket information kan delas idag?

Nu är den andra delen av studien i gång. Den syftar till att definiera fyllnadsgraden, det vill säga hur mycket vatten som de undersökta magasinen innehåller här och nu. Här används AWRA-L, en vattenbalansmodell bestående av cirka 160 parametrar framtagen av australiensiska Bureau of Meterology i samarbete med CSRIO (Commonwealth Scientific and Industrial Research Organisation). Fördelen med att använda denna modell framför de modeller som i dagsläget används av SMHI och SGU är att den australiensiska modellen gör det möjligt att behandla parametrar för beräkning av förändringar i fyllnadsgrad av såväl yt- som grundvattenförekomster.

Parametrarna varierar från rena konstanter till platsspecifika värden för till exempel lerhalt och lutning, och dygnsdata för exempelvis nederbörd och vindhastighet. Andra parametrar som ska användas är bland annat nederbörd inklusive snö och is, avdunstning, marktäckning och vegetation. Även i denna del av studien används öppna källor.

Den tredje delen av studien ska skapa en överblick av vattenuttagen för att få ihop vattenbudgeten. Den tillgängliga volymen ska undersökas, det vill säga hur mycket vatten det finns kvar när alla intressenters behov har tillgodosetts. Det försvåras dock av bristande tillgång på data kring vattenanvändningen och det finns ett stort behov av att öka kunskapen. Det finns idag inget generellt lagkrav för mätning och inrapportering av vattenuttag.

– Det vi gör är att gå igenom de vattendomar som finns och föra dialog med olika verksamhetsutövare. I avrinningsområdet finns jord- och skogsbrukare, energiproducenter och industrier som finns i avrinningsområdet. Och vi har god kontakt med Lagans vattenråd. Även säsongsvariationer behöver undersökas i områden med mycket turister och sommarboende. I vissa fall är vi också tvungna att göra uppskattningar, säger August Bjerkén.

Att känna till vattenuttagen är viktigt ur flera aspekter. Det är nödvändigt ifall man vill avgiftsbelägga uttagen, något som alla länder i EU gör i enlighet med ramdirektivet för vatten. Men utan att veta utbudet blir det svårt att sätta ett pris. Utan kunskap om uttagen blir det också svårt att vid en allvarlig vattenbrist kunna ransonera vatten mellan olika nyttjare.

– Ju tydligare data vi har desto bättre kan vi planera. Vi kan till exempel se var det finns marginaler för vattenuttag och var konkurrensen är störst. Vi kan också identifiera skyddsvärda områden, vilka behov växter och djur har av vattnet och synliggöra vilka förorenande områden som finns i anslutning till vattentillgångarna. Vår uppgift är att nyttja vattnet, inte utnyttja det. Vi måste inte bara tillgodose människors behov av vatten utan även naturens behov, lyfter August Bjerkén fram.

– Med hjälp av vattenbudgeten kan vi sedan modellera och ta fram olika scenarier för hur torka och översvämningar eller förändrad markanvändning och ändrad vegetation slår mot vattenbalansen. Vi kan även se hur befolkningstillväxt och urbanisering påverkar och planera för framtida vattentäkter och bättre förstå vilka vattenbehov som finns om 20 eller 40 år. Inte minst viktigt är det att kunna modellera olika klimatscenarier för att kunna ligga steget före, eller i alla fall hålla jämna steg, med klimatförändringarnas effekter på vattnet.

– Resultaten hittills är lovande, men det behövs mer arbete och kvalitetssäkring av data och metod innan några allmänna slutsatser kan dras. När ­vattenbudgeten för Lagans avrinningsområde är klar vill vi sedan expandera till Kävlingeåns ­avrinningsområde där Vombsjön ligger som är Sydvatten andra vattentäkt, berättar August Bjerkén.

Flera utredningar har de senaste åren betonat behovet av att säkra Sveriges vattenförsörjning för framtiden och öka samordningen. Det är till exempel vattenförvaltningsutredningen, som fortfarande befinner sig i viloläge på klimat- och näringslivsdepartementet. Ett annat exempel är Nationella expertrådet för klimatanpassning som för cirka ett år sedan kom med sin första rapport. Den bereds nu på departementet och en klimatanpassningsstrategi ska enligt uppgift tas fram under året.

I dessa utredningar, och flera andra, finns det många förslag som är välbekanta för branschen, men som inte resulterat i något resultat. Några exempel är: Ökad samverkan och samordning mellan myndigheterna, förstärkt kommunalt och regionalt samarbete och planering, nationell plan och strategi för vattenförsörjningen, nationell handlingsplan för vattenförvaltningen, svensk vattenbudget, vattenuttagsavgift, prioriteringsordning vid vattenbrist.

Svenskt Vatten håller nu på att utarbeta en Blå färdplan för Sveriges framtida vattenförsörjning. Förutom resursfördelning och infrastruktur lyfter Svenskt Vattens vd Pär Dalhielm fram den viktiga samordningen:

– Regeringen behöver se över hur vattenfrågorna ska hållas samman bättre och styras effektivare än idag såväl inom regeringskansliet som mellan staten och kommunerna. Det skulle behövas en nationell samordnare med överblick över hela vattenområdet och ett brett mandat. Idag saknar vi en »speaking partner« eftersom ansvaret för olika vattenfrågor är så uppdelat. Jag vill poängtera att vattenförsörjningen är en samhällsfråga och inte en kommunalteknisk angelägenhet.

Även Sydvatten gjorde ett inspel 2019 med sin rapport Klimatsäkert vatten. De föreslår bland annat att samla vattenpolitiken i ett departement. De vill också att de nationella myndigheterna får reviderade instruktioner så att uppdraget förtydligas inom vatten och att de får de befogenheter som behövs för att kunna bedriva en effektiv samverkan. De vill även att en myndighet pekas ut med uppgift att ansvara för Sveriges vattenbudget, som ska ha aktuella uppgifter om Sveriges samlade sötvattentillgångar. Nationella expertrådet för klimatanpassning är också tydliga med att det behövs en svensk vattenbudget.

August Bjerkén går ett steg längre och vill ha en vattenminister i regeringen. Ingen dum idé, eller hur?

Visste du det här om Cirkulation?

Annons Wateraid