Laboratorieförsök har visat att fotokatalys på flytande expanderat glas täckt med nanopartiklar av titandioxid kan vara en lovande ny metod att kraftigt sänka halterna av vissa mikroföroreningar i renat avloppsvatten. Ytbehovet är dock relativt stort, så framtidsutsikterna är bäst om det finns grunda poleringsdammar som slutsteg i reningsverket. Vintertid krävs dock komplettering med någon konventionell metod (t ex ozon eller aktivt kol) om en god avskiljning önskas under hela året.
Vanliga metoder för behandling av mikroföroreningar i avloppsvatten är ozon och aktivt kol i pulverform eller som granuler. Båda teknikerna är energikrävande. För ozonering av avloppsvatten uppgår energibehovet till ca 0,22 kWh/m3 (ca 20 kWh/pe, år). Vid filtrering genom granulerat aktivt kol beror energibehovet i hög grad på om enbart nytt kol används eller om regenerering sker av förbrukat kol (ca 1,2 kWh/m3 eller ca 0,6 kWh/m3 alternativt ca 107 kWh/pe, år eller ca 54 kWh/pe, år). Ett konventionellt tyskt kommunalt avloppsreningsverk med kväveavskiljning och en anslutning över 100 000 personekvivalenter (pe) kräver ca 0,75 kWh/m3 (ca 33 kWh/pe, år).
