I Örebro län pågår en process om en ny gemensam dricksvattenförsörjning baserad på vatten från Vättern. Peder Eriksson är enhetschef för vatten vid länsstyrelsen.
Vätterns vatten lockar kommunerna i Örebro län. Nordspetsen på sjön sträcker sig in till Askersund som är länets sydligaste kommun. Inte minst Örebro kommun är angelägna om att få tillgång till ett bättre råvatten. En bergtunnel kan vara lösningen.
Hur går projektet framåt?
– Just nu står vi inför att ta fram underlag för en tillståndsansökan. Under sommaren skickade jag ut ett brev till kommunerna om ett ställningstagande för att gå vidare med att lägga in de medel som behövs för att ta fram de här underlagen och att kunna lämna in tillståndsansökan. Det gäller också medel för processen när det gäller samråd och vad det innebär med kostnader.
– I det ställningstagandet skrev vi från länsstyrelsen att de behöver komma in med detta till den sista oktober, och kommunerna är positiva till detta så det borde inte vara några problem.
Betyder det här att ni är färdigutredda när det gäller tekniska lösningar och process, ni har klart för er vad ni vill göra?
– Ja, vi har klart för oss att vi vill välja alternativet med en bergtunnel. I slutet av bergtunneln tänker vi oss att det ska byggas upp ett vattenverk men det behöver kanske inte ske direkt. Istället kan man kanske avvakta till att nuvarande vattenverk behöver förnyas eller att underhållskostnaderna blir så höga att det lönar sig mer att bygga ett nytt.
– Det är alltså lite oklart när vattenverket byggs men själva principen är att man tar råvatten via en bergtunnel, antingen till ett nytt vattenverk eller till nuvarande vattenverk. Det är den modellen vi tänker oss.
Ni tänker er att tunneln ska sträcka sig till Hallsbergstrakten?
– Precis, så det blir ungefär fyra mil från Vättern.
Vilka kommuner är det som driver projektet idag?
– Idag är det Hallsberg, Kumla, Örebro, Lekeberg, Nora och Laxå. Sedan har även Lindesberg visat intresse av att vara med i projektet.
Tidigare har det funnits ett visst intressen från flera kommuner i Mälardalen. Finns det något aktivt intresse kvar?
– Nej, vad jag känner till är det inte aktivt från andra kommuner idag. Det har funnits ett intresse som har gått lite upp och ned men de har inte visat helt tydligt att de vill gå med i projektet. De har heller inte tagit några beslut om att starta någon slags förstudie som ändå är det första steget. Det finns säkert ett intresse men det är inte uttalat.
Hur långt har ni kommit med att lösa markfrågorna?
– En stor del vad det gäller markåtkomst löses ju i och med att det blir en bergtunnel. Då behöver man inte fundera så mycket på det. Det är mest kopplingen till Zinkgruvans områden att vi inte krockar med gruvdriften där som vi behöver ta hänsyn till. Sedan är det när det kommer ut på slätten där man kommer till lantbruksområden. Vad vi nu gör det är att vi tar med i översiktsplaneringen de ledningsgator som vi tänker oss, så att det avsätts i översiktsplaneringen.
Du har jobbat med projektet sedan 2008/ 2009. Hur ser tidsperspektivet ut idag?
– Dels behöver man ta fram en tillståndsansökan och göra de samråd som krävs. Dels behöver man skapa ett gemensamt bolag hos kommunerna för att söka tillstånd, anlägga och sköta driften. När det kan vara klart är svårt att säga men inom några års sikt kan man tänka sig att det är klart. Sedan får man tänka sig att tillståndsprocessen kan ta en fyra-fem år inräknat eventuella överklaganden. Sedan tar det fyra-fem år att borra en bergtunnel. Det kan också tillkomma ytterligare delar som ska färdigställas, så kanske en 15 år.
