Oplanerad återanvändning av avloppsvatten, (engelska ”de facto-reuse” (DFR), ger bättre flöden till råvattenintaget men kan leda till att näringsämnen och nya föroreningar hamnar i råvattentäkterna och i dricksvattnet. Tidigare nationella utvärderingar av DFR utelämnade tusentals mindre dricksvattensystem som försörjer ≤10 000 personer. Genom att utvidga en spridningsmodell (De Facto Reuse Incidence in our Nation’s Consumable Supply (DRINCS)) till DRINCS2.0 så att den omfattar alla 6 881 ytvattenintag i USA som försörjer cirka 232 miljoner människor, identifierar Jinyue Jiang och medförfattare en tidigare ouppmärksammad brist i USA:s nationella infrastruktur.
DRINCS2.0 använder uppdaterade hydrografiska data med hög upplösning samt detaljerade uppgifter om vatten- och avloppsanläggningar efter 2020. Även om stora system som försörjer >10 000 personer uppvisar högre frekvens av de facto-återanvändning (41 % jämfört med 34 %) och större omfattning (medianvärden på 2,0 % avloppsvatteninblandning jämfört med 1,2 %), saknar 71 % av de påverkade små systemen (≤10 000 människor) avancerad rening (dvs. aktivt kol, ozon och omvänd osmos) som kan behandla föroreningar från avloppsvatten, jämfört med 43 % av de stora systemen. Högre DFR var förknippat med ökad förekomst av PFAS i renat dricksvatten enligt data från USA:s naturvårdsverk (EPA).
