Cirkulations artikel i förra numret har gett upphov till reaktioner. Faksimil.

Ett viktigt reportage om vattnets pris

Opinion

Reportaget »Vattnets pris behöver räknas om« i Cirkulation 6/26 har väckt reaktioner. Frågan om prissättning och ansvar engagerar. Här några branschkommentar.

Text/Redaktionen Cirkulation

Vi har sammanställt ett urval av de reaktioner som kommit på Cirkulations reportage om vattenprissättning i Sverige och Europa, Vattnets pris behöver räknas om (Cirkulation 6/26). Reportaget gjordes av Cirkulations frilansmedarbetare Joakim Rådström som en del i ett europeiskt journalistiksamarbete finansierat av Journalismfund Europe.

Anna Johansson, VA-chef, Enköping, skriver via Linked In:

»Så bra att det blir ökat fokus på detta viktiga för så många: VA-sektorns prissättning och dess finansiering! När VA-taxan redan har höjts – Vad händer sedan?

Diskussionen om VA-ekonomi hamnar lätt i en enda fråga: Hur mycket höjs taxan?

För en VA-organisation är frågan betydligt större än så.

När taxor höjs är vårt ansvar inte bara att förklara varför. Vi måste också kunna visa vad pengarna ska åstadkomma — och att vi själva gör det vi kan för att använda dem klokt.

Kommunalt VA ska fungera varje dag. /… / Samtidigt behöver vi ta hand om det som tidigare generationer har byggt och satsa stort för dem som kommer efter oss. /… /

Att höja taxan skapar inte automatiskt större genomförandeförmåga. Det krävs också rätt prioriteringar, kompetens, långsiktig investeringsplanering och förmåga att faktiskt genomföra projekten och vara rustade att förvalta dem väl. Vi behöver skilja på det som är nödvändigt och det som är önskvärt — och hela tiden fråga oss om vi får rätt effekt av varje krona. Vid rätt tillfälle.

För kommunen finns därför två ansvar samtidigt: Att inte ta ut mer av VA-kollektivet än vad verksamheten behöver — men heller inte ta ut så lite idag att vi lämnar över en växande underhålls- och investeringsskuld till nästa generation.

Och kanske är det just där den viktigaste diskussionen om VA-taxan borde börja.

Inte med frågan ›Varför har vattnet blivit så dyrt?‹ utan med frågan: ›Vad krävs för att vi även om 30, 80 och 100 år ska kunna ta rent dricksvatten ur kranen och lita på att avloppet fungerar?‹

Det är inte bara en fråga om taxa. Det är ett ansvar för en av nationers mest grundläggande samhällsfunktioner. Förståelsen finns att det kan upplevas dyrt för den enskilde, men har vi råd att vara utan?«

Lars Benzeriane, Technical Development Manager, Aarsleff Pipe Technology, skriver:

»Även om pengarna finns så måste vi tillsammans skapa en framtid där vi får in nya engagerade medarbetare i VA sektorn.

Det kan bli en flaskhals och då får vi svårt att skapa förutsättningar för förnyelse av infrastruktur.«

Mattias Salomonsson, Utvecklingschef, Vatten, Sweco:

»Klart intressant artikel! Vattenpriserna är ett märkligt fenomen. Ofta kan ett högre pris associeras med utmaningar kopplade till kvalitet, beredning, rening eller distribution. Det är alltså inte säkert att man som konsument får en bättre produkt bara för att man betalar mer, eller ens säkerställd tillgång, exempelvis sommartid. Det irländska exemplet visar ju också vikten av att vatten faktiskt kostar något och att det har ett värde att vara rädda om det.«

Sigrid De Geyter, VA-chef, Stockholm Vatten och Avfall:

»Bra artikel om vattensektorns prissättning. Äntligen nämns våra snedvridna balansräkningar, med orealistiskt låga avskrivningskostnader, som det grundproblem det är. Priset baseras ju på gamla och avskrivna tillgångar. Hinder mot fondering dessutom, som undanröjer förutsättningar för långsiktighet och ökad investeringstakt.

Våra kostnader är ju inte speciellt rörliga.

Så detta löses tyvärr inte med vare sig progressiv eller säsongstaxa, även om det kan vara hjälpmedel vid bristsituationer. Intressant läsning.«