Internationell VA-utveckling Archives - Sida 83 av 87 - Cirkulation

Eventuell toxicitet för däggdjursceller som följd av desinfe

Alternativa tekniker för att desinficera dricksvatten, som UV-desinfektion, blir successivt allt vanligare på vattenverk. Fördelarna med UV-desinfektion är bland andra en minskad risk för mikrobiella patogener såsom Cryptosporidium och minskad produktion av desinfektionsbiprodukter (DBP), olika klororganiska föreningar som annars kan uppkomma vid klorering. I en studie av Plewa et al (2012) har just dessa fördelar undersökts genom ett mäta eventuell toxicitet för däggdjursceller som följd av desinfektion av dricksvatten genom olika metoder. Både skador på cellen (cytotoxicitet) och skador på det genetiska materialet (genotoxicitet) undersöktes som funktion av olika kloreringsstrategier med eller utan lågtrycks- respektive medeltrycks-UV.

Läs mer

Fosforåtervinning från avloppsslam med en kombination

En metod för återvinning av fosfor ur reningsverksslam presenteras. Metoden kombinerar våtoxidation under lågt tryck med två filtersteg, ultra- och nanofiltrering. Resultaten visar att 54 % av inkommande fosfor till reningsverken kunde återvinnas.

Läs mer

Hur metaboliter från cyanobakterier omsätts i råvattnet

Toxiner från cyanobakterier, det vi fordomdags kallade blågröna alger, kan ha stor hälsopåverkan. I de senaste dricksvattenföreskrifterna från WHO (2011) finns mikrocystin LR listat med ett riktvärde på <1 μg/l. I kommentarerna till detta riktvärde säger WHO att också andra toxiner är kritiska men att det bara finns vetenskapliga underlag för att bedöma mikrocystin LR för närvarande.

Läs mer

Långsiktig studie av variationer för halter av organiskt kol

Att halten organiskt kol ökar i många sjöar är en källa till oro i många länder, men kanske särskilt i länder som ligger i den tempererade zonen, som Sverige. Såväl löst som partikulärt organiskt kol kan transportera föroreningar och inverka negativt på dricksvattenreningen. I ett delprojekt till Formasprojektet ”The color of water”, eller COW, har forskare på SLU gjort en långsiktig studie av hur halterna totalt (partiklar och löst) organiskt kol (TOC) varierar i Fyrisån under perioden 1995-2010 (Ledesma et al, 2012).

Läs mer

Om våtkemisk återvinning av fosfor från slamaska genom

Här presenterar tyska materialforskare en nyutvecklad metod – SESAL-Pho - som kombinerar sur och alkalisk lakning av aska från förbränning av avloppsslam för att återvinna fosfor och metaller. Höga P-återvinningsvärden, 70-77% utlovas.

Läs mer

Syrehaltens betydelse för kvävereningen i en biofilmreakt

En intressant biofilmsprocess för rejektvatten är en enstegs partiell nitritation och Anammoxprocess. Stor betydelse för reningsresultat och reaktionshastigheterna har syrehalten i reaktorn. Detta har studerats vid Himmerfjärdsverket.

Läs mer

En hydraulisk Monte-Carlo-modell för vattenförbrukning

NSRP-modellen (Neyman-Scott Rektangular Pulse) för att modellera vattenuttag bygger på en lösning av ett icke-linjärt optimeringsproblem. Lösningen behandlar teoretiska händelser som representerar en syntetisk efterfrågeserie (med samma sannolikhet) och observerade händelser (fältmätningar) som bestämmer den uppmätta efterfrågeserien statistiskt. NSRP-modellen kan användas för att simulera vattenförbrukning i ett helt distributionsnät.

Läs mer

Erfarenheter från de två första åren i drift av en trestegs

Våtmarker kan konstrueras för att uppfylla olika separationskrav i avloppsbehandlingen. En våtmark i Tjeckoslovakien har ambitionen att reducera framför allt kväve. Erfarenheterna från två års drift av en småskalig, trestegs våtmark, lämplig för ett hushåll, redovisas detaljerat i artikeln.

Läs mer

Igensättningar i våtmarker med strömning under marky

Igensättningar av våtmarks- och infiltrationsytor är inte ovanliga. Systematisk kunskapssammanställning om dessa fenomen är däremot ovanlig. Föreliggande artikel har ambitionen att samla erfarenheter om mätmetoder, modellering och åtgärder vid igensättningar.

Läs mer

Mekanismer för N2O-produktion vid biologisk avlopps-

N2O är en potent växthusgas och bedöms vara den största bidragsgivaren från biologisk avloppsvattenrening. Vid forskningsinstitutet EAWAG i Zürich har Hansruedi Siegrist med medarbetare försökt kartlägga N2O-bildningen och föreslå åtgärder för att motverka den.

Läs mer

Reduktionsgraden av 117 olika substanser vid biologisk

117 mikroföroreningars reduktion i 19 olika behandlingslinjer vid avloppsreningsverk i Europa redovisas i dennna studie. Bland substanserna återfinns metaller, läkemedel, hormoner och ett antal organiska föreningar. Halter och detekterad frekvens redovisas för inkommande och behandlat vatten samt slam.

Läs mer