Vad gör de VA-ansvariga när de behöver berätta för allmänheten att det finns små mängder mikroföroreningar i dricksvattnet? Även om vattenkvaliteten är bra, så påverkar sättet att kommunicera hur människor reagerar. En schweizisk studie har undersökt hur det fungerar.
När människor får information om att det finns mikroföroreningar som till exempel bisfenol A eller PFOS i deras dricksvatten så reagerar de och kan också förändra sitt beteende, även om nivåerna ligger under kända riskvärden. I en studie som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Risk Analysis, så har Robert Tobias vid Zürichs universitet studerat psykologiska effekter av presentationen av och informationen om mikroföroreningar i dricksvatten. Känslomässiga reaktioner till informationen visade sig vara den utlösande faktorn för människors riskvärdering – något som påverkar tilliten till vattenkvaliteten.
Olika typer av information påverkade mottagarna olika mycket känslomässigt och också deras förtroende för dricksvattnet. När olika sätt att informera om en mikroförorening har testats, så är information som ställer risken i relation till något annat mest framgångsrik. Det gäller att jämföra.
Trots att kranvatten är säkert att dricka i många industraliserade länder så påverkar nyheter om mikroföroreningar i dricksvatten hur invånare bedömer sitt vatten. Nyhetsrapporteringen samspelar med utveckling av alltmer förfinade analysmetoder som i sin tur ställer helt nya krav på vattenproducenter och myndigheter när de rapporterar om mikroföroreningar i dricksvatten. I det här försöket med olika typer av informationsstrategier så har forskaren definierat mikroföroreningar som »substanser i extrem låga koncentrationer som kan vara farliga i högre koncentrationer«.
Uppgiften för kommunikationen är inte att överföra vetenskaplig kunskap till befolkningen eller att korrigera felaktiga föreställningar. Istället måste vattenproducenterna informera om förekomsten av mikroföroreningar och förklara att även om nivåerna inte betraktas som skadliga, så finns det en vetenskaplig osäkerhet om de långsiktiga effekterna. Ett svårt uppdrag.
I studien jämförs olika sätt att informera befolkningen om mikroföroreningar i dricksvatten samt några jämförande scenarior. Målet har varit att hitta den bästa metoden för att informera om mikroföroreningar i dricksvatten och öka förståelsen för hur information förändrar riskvärdering, beteende och förtroende.
Tidigare forskning visar bland annat att människor som generellt har lägre förtroende accepterar små störningar lättare, de förändrar inte den långsiktiga förtroendenivån på samma sätt som människor som har ett högt förtroende från början.
Robert Tobias har fokuserat mycket på känslomässiga reaktioner. Ett antagande är att människor som upplever att den vetenskapliga kunskapen i en bestämd situation är låg, kan känna mer osäkerhet och rädsla än människor som uppfattar att situationen som välundersökt och begriplig.
Tobias utgår från fyra olika hypoteser om hur information uppfattas, tas emot och omsätts i beteende. Tolv stycken experiment-grupper användes i studien. Hälften av dem fick information om att mikroföroreningar hittats i deras dricksvatten. Den andra hälften utgjorde jämförande grupper som fick olika information om liknande situationer rörande mat och miljö.
Bisfenol A valdes ut som lämplig mikroförorening att kommunicera om. Sättet att presentera information om låga halter av Bisfenol A varierades i grupperna.
I grupp 1 nämndes inte koncentrationshalten alls.
I grupp 2 presenterades koncentrationen enbart med siffror.
I grupp 3 förklarades den siffrorna med en jämförelse att volymen motsvarade två sockerbitar i en närbelägen välkänd sjö.
I grupp 4 presenterades siffrorna tillsammans med ett referensvärde från ett EU-organ. Inga grafiska presentationer användes.
Även informationen om eventuell påverkan på människor av Bisfenol A i extremt låga koncentrationer varierades. Grundinformationen bestod i att det finns en osäkerhet om huruvida extremt låga koncentrationer påverkar människor. Sedan gjordes tillägg om till exempel påverkan på djur i naturen (ekotoxikologi) eller en jämförelse där intaget av hormonella ämnen från vattnet med två liter dagligen under 80 år jämfördes med effekten av att äta 40 gram ost dagligen under sju veckor.
Jämförelsegrupperna fick bland annat information om bakteriell påverkan i dricksvatten, Bisfenol A i mat och Bisfenol A som miljöförorening i avloppsvatten. Referensgrupperna har haft funktionen att visa om mikroföroreningar i dricksvatten värderas på annat sätt än andra föroreningar.
Undersökningen genomfördes genom en internet-enkät i två omgångar med väldigt många inbjudna till enkäterna (sammanlagt 18 000 personer i Zürich). Svarsfrekvensen var dock mycket låg. Enligt forskaren fick undersökningen ändå en bra sammansättning när det gäller kön och ålder. Välutbildade var dock massivt överrepresenterade bland dem som svarade på enkäten. Den snedfördelningen i underlaget har Robert Tobias försökt att kompensera för i analysen.
Resultatet är spännande. Sättet att presentera information hade en mycket stor påverkan i grupperna. Svaren från de grupper som fått information om förorening i dricksvattnet liknade svaren från kontrollgruppen som fått information om mikroförorening i mat, förutom när det gäller förtroendet, som minskade mer i vattengruppen.
När det gäller de olika presentationssätten till dricksvattengrupperna hade metoden att jämföra vattenintaget med matintag minst negativ effekt på riskvärdering, beteende och förtroende.
Intressant i tolkningen av resultaten är frågan om hur högt eller lågt förtroende för dricksvattnet som en människa har från början. Högt förtroende före en känslomässig bedömning av risken har inte enbart positiva effekter. Förtroendet verkar innebära att det finns en buffert som inledningsvis reducerar negativa känslomässiga reaktioner men när förtroendet väl raseras genom bedömningen att institutionen som man haft förtroende för inte lever upp till förväntningarna, blir den negativa reaktionen större än för de som haft lägre förtroende inledningsvis.
Studien kan vara den första som försöker värdera hur vanliga medborgare reagerar på information om mikroföroreningar i dricksvatten. Ur ett svenskt perspektiv är det intressant att den är gjord i Zürich där många förhållanden är jämförbara, om än inte alla.
Klart är att även information om mikroföroreningar i extremt låga nivåer utan belagd påverkan på människor, påverkar konsumenterna en hel del. En reaktion kan vara en ökad konsumtion av flaskvatten. Avgörande i informationsmottagandet är den känslomässiga reaktionen, vilket ökar kraven på hur informationen presenteras.
Att det är viktigt att ta in jämförelser för att ställa informationen i relation till något annat är känt sedan tidigare när det gäller miljöinformation, bland annat i studier gällande vattenbesparning.
––––
Artikeln är en lätt omarbetning av en text producerad i vårt nyhetsbrev om forskning inom VA-området, Internationell VA-utveckling 7/15. Är du intresserad av att veta mer, se: www.internationellva.se
