Stockholm Vatten ingår i ett samarbetsprojekt för att göra staden smartare och bättre för invånarna. I ambitionen att bli världens mest digitala stad ingår säkert och rent vatten, både i kranen och i naturen.
Digital Demo Stockholm, DDS, heter den nya samarbetsform som Stockholm stad provar där stad, landsting, universitet och näringsliv ska utveckla former för samarbete. Det är de största svenska exportföretagen som ingår: Ericsson, ABB, Vattenfall, Skanska och Scania.
– Meningen är att skapa win-win-win-situationer där staden löser sina problem och företagen hittar affärsmodeller att sälja till övriga världen. Forskarna från universiteten både bidrar och lär sig, samt kan också anpassa utbildningen för rätt kompetens som framtiden behöver, säger Gunnar Björkman, innovationsdirektör i Stockholm.
I höstas spikades i Stockholm stads budget att DDS ska prioriteras i arbetet med att hantera utmaningarna för de offentliga verksamheterna. DDS ingår som en del i Stockholm Stads Vision 2040 – Ett Stockholm för alla och innehåller ideer om att utnyttja den digitala tekniken för att få en smart stad inom områden som ekologi, demokrati, samt en socialt och ekonomiskt hållbar framtid.
2015 valdes fyra områden ut som fokus för att starta projekt inom DDS:
- Rent vatten.
- Bättre liv för äldre.
- Effektiv framkomlighet.
- Teknik för lika villkor.
Bland de startade projekten finns två stycken för vattenområdet:
- Mätning av vattenkvalitet – både i ledningsnäten och i miljön.
- Mätning av vattenläckage i VA-nätet.
Inom de andra områdena finns just nu dessa projekt:
- Smarta trafikljus och trafikstyrning.
- Smarta lås inom hemtjänsten.
- Techgård i Tensta.
- Digital medborgardialog.
Vi träffar Tommy Giertz och Henny Samuelsson på Stockholm Vatten och avfall, SVOA, i Ulvsunda som berättar om sina respektive vattenprojekt som de ansvarar för inom DDS.
Bra och rent vatten är ett resultat om vattenledningsnätet fungerar optimalt. Därför kommer det att provas mer utvecklade metoder att mäta, för att förhoppningsvis skapa tidiga varningar när något är på gång, till exempel ett läckage. Det finns 2 400 kilometer vattenledningar och förutom att läckor skapar avbrott i vattenförsörjningen och olägenheter i miljön, är det också dyrt och besvärligt att gräva upp och laga.
Kontinuerliga mätningar på många platser och med hög upplösning av tryck, flöde, temperatur och ljud är tänkt att bygga en informationsdatabas som forskare sedan kan använda för att hitta de rätta algoritmerna som avslöjar bra eller dålig ledningskvalitet. Till detta läggs information om ledningsmaterial, längder och dimensioner. Även geografiska data från GIS kan finnas med i datamängden. Tricket är att hitta avvikelser från det normala eller typiska kännetecken på begynnande läckor, när data från olika mättyper kombineras.
– Vi håller nu på med en förstudie om hur mätare ska placeras så att alla ledningar in till ett avgränsat bostadsområde i västra Stockholm blir undersökta, berättar Tommy Giertz, projektledare och till vardags ansvarig för investeringar i Västerort hos Stockholm Vatten och Avfall.
Exakt hur det ska utföras är inte klart, men det finns tankar om att sätta mätarna i betongkonstruktioner så att de enkelt kan bytas om nya bättre mätare dyker upp på marknaden i framtiden. Stockholm Vatten och Avfall ser gärna också att kommunikationen sker via fiber och inte via radio eller mobilnätet.
Det finns ett nära samarbete med KTH som ska utvärdera de data som mätarna samlar in och skickar till ett datamoln. Driftstarten för insamling beräknas ske nästa år och därefter är det forskarnas tur att hitta metoder som visar att det lönar sig att bygga ut mätsystemet till resten av ledningsnätet. Även andra forskare eller leverantörer kan ta del av informationen för att utveckla nya lösningar eller visa hur deras befintliga lösningar fungerar.
– Ett tidigt varningssystem säkerställer att vi har kapacitet i vattenförsörjningen och ger oss också mer för pengarna. Mätningarna kommer också att ge oss större kunskaper om hur vi använder vatten, säger Tommy Giertz.
Snart har ny-, om- och tillbyggnad större budget än vad driften har så att det blir huvudverksamheten. Det finns troligen mycket pengar att spara på att minska läckage, vilket projektet hoppas visa.
Projektet vattenkvalitet har som syfte att kunna identifiera föroreningar, till exempel kemiska ämnen samt patogena mikroorganismer i hela systemet för vatten, från vattentäkt till vattentäkt. Det är uppdelat i tre delprojekt:
- Vattenövervakning i Mälaren för att upptäcka kemiska ämnen, exempelvis diesel, som påverkar vattenkvaliteten.
- Övervakning i ledningsnätet för att upptäcka patogener.
- Övervakning av avloppssystemet för att upptäcka bland annat onormalt utsläpp från industrier som påverkar reningsverket och recipienten, men också för att upptäcka onormal förekomst av patogener.
Mätningarna ska helst ske online och i realtid. Projektet påminner till delar om det Cirkulation berättat om tidigare i Sensation III och försöken som pågår hos Norrvatten (se bland annat Cirkulation 2/17). Vinnova är med och finansierar vattenkvalitetprojektet i DDS med 1,5 miljoner kronor.
– Det är svårt att mäta vattenkvalitet. Vi vill fokusera på många enkla och billiga sensorer som redan finns på marknaden, så att bilden blir heltäckande, säger Henny Samuelsson, utredningsingenjör och Stockholm Vattens representant i kvalitetsprojektet.
Utöver de mest uppenbara sakerna man kan upptäcka och förhindra, nämner hon sådana saker som att kontrollera badvattenkvalitet, längre trender vad gäller ekologiskt status och att hitta kontinuerliga utsläpp i dagvattennätet.
Projektet drivs och koordineras av Ericsson som gjort något liknande i USA för två år sedan. Det var ett projekt i Atlanta, Georgia, kallat Connected Water, för en smart och hållbar stad, som Ericsson i samarbete med AT&T utvecklade, för tidig upptäckt av vattenföroreningar i Chattahoochee river.
– Det var en förenklad variant av det vi ska göra i Stockholmsprojektet. Vi har en rad andra internationella vattenprojekt, bland annat i Malaysia, Kanada och Holland, säger Daniel Paska, projektledare hos Ericsson.
Nu handlar det om att titta på hela vattencykeln och Paska tycker att undersökning av ytvatten och dagvatten är mycket intressanta.
– Det finns inte mycket koll på vad som spolas ut med dagvattnet, säger han.
Eftersom projektet är ett Internet of Things-projekt, är vitsen är att kunna göra mätningar på många platser, kanske tusentals platser i Stockholm, blir priset på varje mätare avgörande.
– Vattensensorer är väldigt dyra, från tio tusen och upp emot en kvarts miljon. Marknaden måste utveckla billigare sensorer, och jag tror att det blir så. Ska det finnas tusentals mätare får priset vara max ett par tusen kronor styck, anser Daniel Paska.
Ericsson tar fram datatjänsterna och uppkopplingarna. De har redan en molndatabas och en plattform för Internet-of-Things, med funktioner för att styra och kontrollera sensorerna. Stockholm Vatten äger nätet och KTH, tillsammans med Ericsson, jobbar fram algoritmerna som ur kombinerad data ska hitta samband och förutsägelser. Redan i juni är målet att den första sensorn att finnas i vattnet och då kan KTH börja jobba med data.
– Längre fram kan man koppla ihop det här med andra former av data, till exempel väder-, miljö- och trafikdata, för att hitta samband, bedöma översvämningsrisker och liknande, säger Daniel Paska.
Ericsson ser projektet som intressant också globalt. Även om Stockholm Stad kommer att äga all data och göra den så öppen som möjligt, finns det möjlighet för Ericsson att ta fram egna produkter att marknadsföra internationellt.
– Andra länder har mycket svårare problem än Stockholm, säger Daniel Paska.
Grundinställningen hos Stockholm Stad är att alla lösningar som produceras inom DDS ska vara öppna och tillgängliga för andra aktörer än de medverkande företagen.
– Vi måste följa kommunallagen och göra sånt som är till nytta för staden i första hand och kan inte gynna utomstående. Företagen kommer inte att ha exklusiv rätt, säger Gunnar Björkman.
Det innebär också att den datainsamling som sker i bland annat vattenprojekten, ska vara öppna och tillgängliga för andra, bland annat inom forskningen. Naturligtvis tas hänsyn till den sekretess som kan gälla för bland annat samhällssäkerhet.
Tanken är sedan att arbetssättet med bred samverkan ska spridas även till andra kommuner.
– Vi kan inte sitta i 290 kommuner och utveckla på varsitt håll, påpekar Gunnar Björkman.
Det är många utmaningar som kommer att dyka upp på vägen för att samarbetet ska kunna fungera. Lagar kan behöva ändras, frågor om immaterialrätt behöver hanteras, och så vidare.
Inom ett par år ska det stå klart om saker fungerar och då blir det frågan om att skala upp det och sprida det vidare för införande över hela staden. Det kan ta uppemot sex år innan hela processen är klar.
– Efterhand som vi löser saker kommer det fler idéer och då ska vi fortsätta använda det här sättet att jobba, avslutar Gunnar Björkman.
