Annons Kamstrup 2024

Om- och nybyggnaden genomfördes under pågående drift. Den nya slutsedimenteringsbassängen uppfördes först och till ett visst skydd.

Modernisering av Tomelillas reningsverk

Cirkulation 8/17

Efter lång tid av utredningar har modernisering av Rosendals reningsverk i Tomelilla nu genomförts. Förutom skärpta utsläppsvillkor gällande näringsämnen med mera har även krav på »bräddningsförbud« hanterats i den nya processutformningen.

Text/Jan Andersson

Tomelillas reningsverk har gamla anor som sträcker sig ända till början av 1930-talet då en första reningsanläggning anlades. Upprinnelsen till reningsverkets tillkomst anses vara ett brev 1921 till Länsstyrelsen i Kristianstad från en privatperson som ber myndigheten att ingripa mot det sätt på vilket Tomelilla köping fördärvar vattendragen. Länsstyrelsen begärde in ett yttrande från Tomelilla köping som överlät till hälsovårdsnämnden att bereda ärendet.

– Hälsovårdsnämnden ger i sin skrivelse en bra bild av dåtida avloppssituation och där Välabäcken, som rinner genom Tomelilla, beskrivs som ett öppet avloppsdike, hårt belastat av industri- och hushållsavlopp, berättar VA-chef Christina Jönsson.

Det första reningsverket, i princip sedimentering med efterföljande översilning på jordbruksmark, stod klart 1932. Det visade sig dock fungera ganska dåligt varför ombyggnad genomfördes 1938-1939 då sedimenteringsbassängerna kläddes i betong och tidigare handdrivna slamskrapor ersattes med eldrivna. Förbättringar av översilningsfälten genomfördes såväl då som under efterföljande år. I och med dessa åtgärder fungerade avloppsreningen tillfredställande under drygt ett par decennier.

I början av 1960-talet beslutades om modernisering av reningsverket med bland annat aktivslamprocess. Översilningsfälten ersattes av infiltration. De gamla sedimenteringsbassängerna fick ny funktion som regnvädersbassänger. 1964 var ombyggnaden klar och med undantag för en mindre tillbyggnad av sedimenteringsbassänger 1970 har reningsverket haft denna utformning ända fram tills nu.

– Med tiden har reningskraven ökat och diskussioner om förbättring av reningsverket har förts under lång tid, säger Christina. En bidragande orsak till tidsutdräkten har varit osäkerhet om framtida dimensionering. Kanske främst gällande avloppshanteringen från en större livsmedelsindustri och om denna skulle ordna avloppsrening i egen regi eller inte, förklarar hon.

Med en omfattande modernisering i sikte har underhållet av reningsverket skjutits på framtiden och när det äntligen togs beslut om förnyelse och processförändringar gällde detta en mycket hårt sliten anläggning. Förutom skador på anläggningsdelar som till exempel bassängkanter och räcken var även elektronik och processtyrning föråldrad. Därutöver fanns flera arbetsmiljöbrister avseende bland annat elsäkerhet och ventilation. Personalutrymmena var också i stort behov av uppfräschning och förbättringar.  Infartsvägen genom småhusbebyggelse till reningsverket bedömdes i en risk- och sårbarhetsanalys innebära sådana risker att en ny väg borde anläggas.

I slutet av 2012 meddelade Länsstyrelsen Tomelilla kommun tillstånd till befintlig och utökad verksamhet vid reningsverket. Med tillståndet följde ett flertal nya villkor som till exempel utbyggnad till process för kväverening och med nya gränsvärden för totalkväve (12 mg/l) och ammoniumkväve (3,0 mg/l). Kraven på högst tillåtna utsläppshalter av fosfor och BOD7 skärptes också till 0,3 mg/l respektive 7,0 mg/l.

All avloppsbehandling ska ske inom reningsverket och tidigare infiltration av avloppsvatten måste således upphöra. Bräddning av obehandlat avloppsvatten från anläggningen blir av samma skäl inte längre tillåten. VA-avdelningens önskemål om ny tillfartsväg blev ytterligare ett villkor.

I april 2014 beslutade kommunstyrelsen om projektets genomförande. Därmed kunde arbetet med upphandling av en totalentreprenad dra igång på allvar. Fyra anbud inkom och med stora skillnader beträffande till exempel reningsverkets bassänger.

Annons Abonnemangspaket Abonnemangspaket

– Bland inkomna anbud fanns två närmast ytterligheter avseende detta, berättar Christina Jönsson. Ett av anbuden innebar i stort sett ett helt nytt reningsverk, medan ett annat baserades på fortsatt användning av samtliga befintliga bassänger och med nybyggnation av bara två bassänger. En för luftning och en för slutsedimentering.

Det blev ett anbud med den senare lösningen som vann upphandlingen trots att priset för byggnadsarbeten och process inte var det lägsta. Bland utvärderingskriterierna fanns nämligen också framtida driftskostnader avseende energi- och kemikalieförbrukning och det var efter sammanvägning av samtliga kriterier som vinnande anbud utsågs.

Den nya processutformningen är idag rätt konventionell och innehåller huvudsakligen följande delar: Inlopp, regnvädersbassäng, galler, sandfång, försedimentering, bioblock (för biologisk nedbrytning, kväverening och fosforavskiljning), mellansedimentering, kemisk fällning och slutsedimentering. Det renade avloppsvatten leds till poleringsdammar varifrån det sedan släpps ut till recipienten Välabäcken.

Reningsverket är nu dimensionerat för 16 500 pe och maxflöde 800 kubikmeter per timme, vilket jämfört med nuvarande belastning (cirka 7 000 personer) innebär i stort sett en fördubbling av kapaciteten.

– Vid bedömning av kapacitetsökningen tog vi höjd för kommande nyanslutningar från såväl privatpersoner som andra verksamheter. Vi ville även skapa möjligheter för drifteffektiviseringar genom eventuell framtida nedläggning av mindre avloppsreningsverk, förklarar Christina.

Byggnadsarbetena påbörjades under augusti 2015 och genomfördes under pågående drift. För säkerhets skull och för den händelse något större fel skulle inträffa började man med anläggning av slutsedimenteringsbassängen. Därmed fanns åtminstone något skydd. Och på tal om skydd har ett reservkraftverk installerats. Det blev närmast oundvikligt eftersom den nya processen är helt beroende av fungerande pumpar jämfört med den tidigare då flödet genom anläggningen kunde ske via självfall vid ett större haveri.

Som ovan nämnts är bräddning av orenat avloppsvatten inte längre tillåten. För att hantera detta finns den gamla regnvädersbassängen kvar som ett slags utjämningsmagasin. En så kallad förbiledning har också installerats vilken gör det möjligt att vid extremflöden leda inkommande av­loppsvatten, förbi biostegen, direkt till kemisk fällning och slutsedimentering.

Genom fullt utnyttjande av äldre bassänger har begreppet resurshushållning lyfts till högre nivå. Det visade sig tillräckligt med reparation av sargade bassängkantsavsnitt och montering av nya räcken för fortsatt bra funktion.

Ett nytt maskinhus har uppförts med plats för bland annat blåsmaskinerna. Dessa var tidigare placerade under kontors- och personalbyggnaden med vissa bullerproblem som följd.

När det gäller behandling av överskottsslam är denna utformad enligt följande. Externslam, bioslam och primärslam mixas i en blandningskammare innan det förs till mekanisk föravvattning. Därefter pumpas slammet in till rötkammare. Rötningsrester förs till slamlager och senare till slutavvattning. Slammet håller godkänd kvalitet och Tomelilla kommun har hittills inga problem med att få ut detta på jordbruksmark.

Sedan den första maj i år pågår intrimning av reningsprocessen. Den ska pågå under minst tolv månader.

– Vårt krav är ett års godkänd drift innan anläggningen anses godkänd från entreprenad­synpunkt, berättar Christina. Under denna tid ska bland annat de av Länsstyrelsen uppställda kraven och gränsvärdena uppfyllas och utvärderas, förtydligar hon.

Hur går det då, kan undras?

– Det går bra. Vi har lite inkörningsproblem med vissa maskinenheter som installatören nu jobbar med, men än håller vi oss inom ramen för villkoren, avslutar Christina Jönsson.

Annons Wateraid