I mitten av 1960-talet var det oklart om det var fosfor eller kväve som borde avskiljas för att motverka »algblomning« (egentligen orsakad av cyanobakterier) i sjöar. Teknik fanns för fosforfällning, medan metoder för kväveavskiljning befann sig på experimentstadiet. Valet föll då i Sverige på fosforavskiljning.
Utbyggnaden av reningsverk med fosforavskiljning skedde i huvudsak under åren 1970 – 1975 och stimulerades med frikostiga statsbidrag. Därefter följde en lugn period för avloppsrening på cirka tio år. Intresset för kväveavskiljning var lågt.
