Ansvaret för att agera i linje med EU-direktiven och kostnadstäckningsprincipen ligger på svenska staten.
Enligt artikel 9 i EU:s ramdirektiv för vatten ska prissättningen inkludera investeringar i infrastruktur. Följer prissättningen av vatten i Europa den delen av ramdirektivet? Frågan ställdes till mig av min yrkeskollega Esther Rasenberg på Water News Europe.
Det blev en ansökan till Journalismfund Europe, en fond för gränsöverskridande journalistiska granskningar i Europa. Cirkulations frilansmedarbetare Joakim Rådström har tillsammans med journalister från fyra andra EU-länder grävt i frågan.
När Cirkulation som första tidning publicerar delar av arbetet är det ett svar i en intervju som sticker ut.
En nederländsk professor påpekar att ansvaret för att agera i linje med EU-direktiven och kostnadstäckningsprincipen ligger på staten Sverige. Då spelar det ingen roll vilka kommuner som inte följer dessa EU-krav, menar hon.
Som jämförelse kan nämnas det gamla avloppsdirektivet där svenska staten förhandlade så dåligt att svenska småkommuner i övre Norrland inte fick tillgodoräkna sig kallt-vatten-undantaget för BOD. Dessutom fick inlandskommuner inte tillgodoräkna sig den så kallade kväveretentionen som svenska staten hade trott. Följden blev att enskilda kommuner fick ta investeringskostnader och rädda staten från böter från EU. Men det var staten som hade misslyckats i förhandlingarna.
Parallellen är solklar. Om samma krav skulle ställas kring kostnadstäckning för reinvestering i infrastrukturen enligt ramdirektivet blir det dyrt. För alla.
