Med separerade system för WC-vatten respektive BDT-vatten och kanske Sveriges största markbädd har lilla Munga norr om Västerås blivit ett område som väckt nyfikenhet i VA-Sverige.
Munga ligger på landsbygden knappt två mil norr om Västerås. Från vägen upp mot Sala är det bara en liten avstickare från 56:an för att hamna i vad som varit ett av Västmanlands största samlade fritidshusboenden med 279 fastigheter. Idag är det en sanning med modifikation. Hela området är under omvandling. Antalet fast boende i området har ökat och förväntas fortsätta att öka.
– Idag är det över 40 procent permanentboende, berättar Glenn Holmgren, projektledare vid Mälarenergi när vi står vid de tankar som tar hand om WC-vattnet i den nya anläggningen.
Den närmaste lite större tätorten är Skultuna. Annars är det välskötta jordbruk med stora åkrar och naturligtvis en del skog som omger fritidshusområdet, där de flesta husen är uppförda på 40- och 50-talen. Egen badstrand i den lilla Mungasjön för de boende. Området ligger långt ifrån annan bebyggelse och marken består till största delen av berg. Ytan är totalt cirka 1 500 hektar.
En VA-lösning för Munga har varit på tapeten länge. Olika lösningar har bollats i förstudier under många år.
År 2014 beslutade kommunfullmäktige i Västerås om att inrätta verksamhetsområde för vatten och avlopp i Munga.
– Vi har en VA-policy som innebär att där det är ekonomiskt möjligt ska vi prioritera lokala lösningar för att uppnå ett kretsloppssamhälle, säger VA-chef Ann-Charlotte Duvkär.
Valet föll på en lösning där WC-vattnet genom ett LTA-system (lätt trycksatt avlopp) samlas upp för sig, medan BDT-vattnet renas i en markbädd.
– Avloppssituationen i området var inte bra. Det gick så långt att miljöförvaltningen krävde ett verksamhetsområde, säger Ann-Charlotte Duvkär.
Huvudproblemen var att dricksvattenbrunnar riskerade att förorenas av dåliga avlopp i området samt att Mungasjön är rejält övergödd. Till det kom även att många slutna tankar i området gjorde att slambilen utgjorde ett transportproblem när tankar skulle tömmas ofta.
VA-lösningen omfattar även dricksvatten som tas via en ny överföringsledning. En tryckstegring har byggts i Munga för att klara trycket i det ganska starkt kuperade området.
Avloppsanläggningen består av två delar. Små pumpstationer för WC-vattnet har installerats på varje fastighet. Därifrån pumpas det genom LTA-systemet norrut i området där två tankar finns för mellanlagring. Därifrån hämtas slammet till en befintlig anläggning i närliggande Tomta där Mälarenergi tillsammans med Tomta gård driver ett projekt för att behandla slam från enskilda avlopp för att göra det till gödsel. I slamanläggningen, som är Revaq-certifierad, hygieniseras slammet genom långtidslagring och tillsats av urea.
Från början fanns planer på att hålla hela slambehandlingen lokalt.
– Det finns planer att utveckla den delen av Munga-anläggningen, säger Ann-Charlotte Duvkär.
– Vi skulle vilja få kontrakt med någon lantbrukare närmare Munga för att kunna göra en hygienisering redan på plats och slippa transporterna, säger Glenn Holmgren.
BDT-vattnet däremot rinner i ett eget självfallssystem som är förstärkt med pumpstationer i området, och tas omhand i en jättestor markbädd söder om området.
– Det finns fyra lågpunkter för BDT-vattnet så det blev fyra pumpstationer där vattnet pumpas till markbädden. Det är väldigt kuperat i området, det är ju också därför det behövs en egen tryckstegring för dricksvattnet. Höjdskillnaden ligger på upp till 30 meter, säger Glenn Holmgren.
BDT-systemet bjuder på en del utmaningar.
– Så här i efterhand hade jag nog gärna velat ha trycksatt BDT också men det hade ju inte blivit billigare…, säger Glenn.
Ledningsnätet har flera spolposter inbyggda på strategiska platser. Markförhållandena är inte alltid optimala med berg som växlar över i en del områden med rätt lös mark. Det har varit svårt att få optimalt fall på ledningarna. Läggningsdjupet på självfallet ligger generellt på 1,90 meter men på vissa ställen går ledningarna grundare över bergklackar och liknande. Där är ledningarna isolerade på vissa ställen.
Markbädden med infiltration har åtta olika sektioner och Glenn Holmgren tror att det kan vara den största i landet.
Totalt har nio kilometer huvudledningsnät och 1,5 kilometer servisledningsnät byggts.
En stor del i arbetet har varit informationen till de boende. Deras investering hamnar på 195 000 kronor, en siffra som Glenn menar är lite i underkant.
– Priset gavs som en fingervisning i början av projektet och sedan har det låsts fast vid det, säger han.
Det är långt ifrån självklart att alla boende i området kan finansiera en sån investering själva eller självklart få lån i en bank. Därför har kommunala Mälarenergi själva erbjudit avbetalningsplaner med ränta, till de boende.
De fastighetsägare som vill ha kvar sitt eget brunnsvatten har kunnat ställa sig utanför dricksvattenanslutningen. Villkoret har varit att brunnsvattnet ska ha en kvalitet vid provtagning som motsvarar det kommunala vattnet. Då har fastighetsägaren också fått en reducering av anläggningsavgiften med 20 procent.
Det är också så att fastigheter som idag har eget vatten och enbart torrklosett, har fem år på sig att genomföra anslutningen, om det inte sker något ägarbyte på fastigheten.
Kontakten med och informationen till fastighetsägarna har varit central i projektet. Ett examensarbete från KTH (Norlin/Wahlund 2017) pekar på flera intressanta aspekter på hur kommunikation kring ett VA-projekt upplevs av såväl de boende som av de ansvariga. Totalt sett verkar både boende och ansvariga vara nöjda med informationsinsatsen. Några av de ansvariga för Mungaprojektet känner enligt de intervjuer som Norlin/Wahlund utförde, att de skulle kunna ha haft en mer stringent kommunikationsplan tidigt i projektet.
Det konstateras också att det är lätt hänt att fokus blir på teknik, ekonomi och juridik men att förståelsen för varför åtgärderna utförs inte blir lika tydliga. Många av de boende hade gärna velat få mer information om varför åtgärderna genomförs. Eftersom projektet också pågått under flera år finns det åsikter om att kontinuiteten i informationen borde varit bättre med mer regelbundna kommunikationsinsatser. Den delen fungerade bättre under den senare delen av projektet. Informationen har främst spridits via möten, informationsutskick och information på hemsidor.
Norlin/Wahlund konstaterar också att det »Generellt finns ett förtroende för Mälarenergi och det ses som en trygghet att de står för underhåll och eventuella framtida kostnader.«
– Information är hur viktigt som helst, konstaterar Glenn Holmgren.
Projekteringen av Munga påbörjades 2015 efter flera år av diskussioner. Byggnationen påbörjades 2016. Idriftsättningen har gjorts under sensommar/ tidig höst 2018.
–––
Mälarenergi bildades år 2000 då Västerås Energi & Vatten, Hallstahammars Energi AB (HEAB) och Västra Mälardalens Kraft (VMK) slogs samman. Koncernen ägs av Västerås stad. Totalt har Mälarenergi cirka 750 medarbetare inom el, värme, vatten, kyla samt fiber.
