Sök
Cirkulation 6/15
partners logo

Salix-odlingar skulle kunna användas i betyd­ligt större utsträckning än vad som görs idag för att rena åkermark från kadmium. FOTO: Paul Schultze

partners logo

Kenth Hasselgren har arbetat med Salix under flera decennier.

Salix-odlingar kan minska kadmiumhalter

Cirkulation har vid ett flertal tillfällen skrivit om kadmium i åkermark och de hälsorisker ämnet medför. Trots utsläppsminskningar och reglerad tillförsel via gödningsmedel syns inga ljuspunkter – mängden kadmium i åkermarken är fortsatt hög. Men kanske kan energigrödan Salix ändra på det.

Text/Ulrika Jönsson Belyazid

Nyligen publicerades en studie i den vetenskapliga tidskriften International Journal of Phytoremediation som visade att fyra års Salix-odling kan minska halterna av kadmium i jorden med mellan 13 och 27 procent och även minska koncentrationerna i efterföljande grödor (i det här fallet vår- och höstvete) med upp till en tredjedel. Kadmiumkoncentrationerna höll sig dessutom låga flera år efter att Salixodlingen hade avslutats. I studien testades två olika typer av jordar, en sandig och en mer lerig, och effekterna var likartade i båda. Maria Greger, docent vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet, är en av forskarna bakom studien.

– Vi har arbetat med detta under mycket lång tid och har vetat om att det här fungerar sedan 1990-talet. I och med att denna artikel publiceras hoppas vi att alla andra får reda på det också, säger hon.

En annan person som är övertygad om Salix ­förträfflighet när det gäller att rena marken från kadmium är Kenth Hasselgren. Han är konsult i eget företag och har arbetat med Salix sedan 1980-talet.

– Hela den mängd kadmium som har tillförts åkermarken under de senaste hundra åren skulle kunna elimineras efter tio till 20 års Salix-odling, säger han.

Kenth Hasselgren fann i sina studier att Salix är extremt effektiv på att ta upp kadmium från mark som har gödslats med slam eller slamkompost. Upptaget i stamveden var så högt att uttaget av kadmium ur systemet blev betydligt större än tillförseln via slammet. Salix skulle därför kunna fungera som ett biologiskt reningsfilter för kadmiumbelastad åkermark, samtidigt som slammets innehåll av näringsämnen och mullbildande ämnen skulle kunna tillgodogöras, menar Kenth Hasselgren.

– Jag ser det här som en god övergångslösning i väntan på bättre lösningar för återvinning av näringsämnen från avlopp, såsom att vi minskar tillförseln av föroreningar genom användning av sorterande system, säger han.

Ett utmärkt ställe att börja med större Salix-odlingar med syfte att rena marken från kadmium vore Skåne anser Kenth Hasselgren. I Skåne är nämligen halterna av kadmium i marken naturligt höga, samtidigt som det intensiva lantbruket har medfört omfattande gödsling av markerna och därmed en hög tillförsel av ämnet.

– Men för att detta ska vara intressant för bönderna krävs att vi hittar incitament. Att vi har så höga halter kadmium i våra åkermarker är en miljöskuld som vi alla är skyldiga till. Då kan vi inte kräva att bönderna ensamma ska betala för det, säger Kenth Hasselgren.

Han har tillsammans med Stig Larsson, European Willow Breeding AB, lyft frågan hos såväl Naturvårdsverket som Jordbruksverket och Miljödepartementet och även utformat ett förslag kring hur ett ersättningssystem skulle kunna se ut. Sammanfattningsvis handlar det om att den lantbrukare som lämnar sin Salix till förbränning även ska få betalt för det kadmium som levereras med bränslet. I samband med att flisens fuktighet och vikt mäts vid inleverans skulle även kadmium kunna analyseras anser Kenth Hasselgren och Stig Larsson.

Naturvårdsverket fick 2013 i uppdrag av regeringen att föreslå etappmål för exponering av kadmium via livsmedel samt föreslå åtgärder och styrmedel för att nå målet. I skrivelsen till regeringen nämns odling av Salix som ett alternativ för att få ner halterna av kadmium i åkermark. Som styrmedel föreslås rådgivning och stöd, och kostnaden för åtgärden landar enligt Naturvårdsverket på mellan 20 och 40 miljoner kronor.

– Det kostar att återställa gamla miljösynder men vi måste också räkna med alla de positiva aspekter som en ökad odling av Salix i jordbrukslandskapet för med sig, säger Kenth Hasselgren.

Minskat behov av bekämpningsmedel, mindre näringsläckage, ökad biologisk mångfald, minskade utsläpp av växthusgaser och ökad kolinbindning är några av dem.

Annons:
Svenskt Vatten 2018


– Vi måste också fundera över vad det kostar att inte göra något, säger Kenth Hasselgren och hänvisar till den studie som för något år sedan presenterades av Kemikalieinspektionen och som visade att frakturer orsakade av höga kadmiumhalter i maten kostar det svenska samhället nästan fyra miljarder kronor om året. Både Kenth Hasselgren och Maria Greger menar också att den enorma kunskap Sverige besitter när det gäller Salixodling borde gå att exportera till andra länder. Många länder i Europa har nämligen betydligt högre halter av kadmium i sina marker än vad Sverige har.

Men finns det då inga nackdelar med metoden? Nja, de är svåra att hitta. Ett problem som nämns är att Salix-rötterna växer in i dräneringssystemen. Ett annat att odlingarna stör landskapsbilden.

– Det är något som sitter i våra huvuden, att vi vill ha våra böljande sädesfält. Men det är egentligen bara en designfråga. Det går ju att arrangera odlingarna så att de stör så lite som möjligt, säger Kenth Hasselgren.

Jan Eriksson är docent vid Institutionen för mark och miljö på Sveriges lantbruksuniversitet och har arbetat mycket med kadmium inom ramen för MAT21, ett forskningsprogram som handlade om hållbar livsmedelsproduktion från jord till bord. Han tycker inte heller att det finns några direkta nackdelar med metoden. Däremot vill han gärna se fler tester i större skala för att få bevis för att det verkligen fungerar.

– Rent teoretiskt är det här en av få möjligheter som finns att rena marken från kadmium. Det är dock ingen »quick-fix« och för att få en god effekt gäller det att maximera allt. Idag vet vi inte om Salix tar upp lika mycket kadmium på längre sikt som det gör i de relativt korta försök som finns redovisade, säger han.

Jan Eriksson hänvisar till de markkemiska processer som styr tillgången på kadmium i marken. När de växttillgängliga förråden töms minskar tillgången på kadmium för efterföljande gröda, men på längre sikt kan jämvikterna i marken förändras och tillgången öka igen.

Maria Greger menar dock att deras resultat pekar på att en omgång (fyra år) av Salix-odling räcker för att sänka halterna i efterföljande grödor under flera år framöver.

– Men det beror ju också på vad man tillför åkern. Eventuellt kan en ny omgång med Salix behövas efter fem år med vete. Det skadar ju inte att ha växelvis odling för du får en renare produkt, men för att det ska vara någon vits för bönderna att göra det krävs ju att vi värderar en renare produkt högre, säger hon och tycker inte det behövs mer forskning.

– Vi vet redan mer än tillräckligt för att starta upp detta. Det som behövs är att metoden kommer ut på marknaden och att det skapas incitament för bönderna att göra detta.

Att ingenting händer finns det enligt Maria Greger tre olika förklaringar till. Den första är att man inte har lyckats särskilt bra med Salix som markrenare utomlands, något som har lett till att utvecklingen har stagnerat där. I Sverige gör man som man gör utomlands, menar hon. Den andra förklaringen är att när man säger att man renar eller sanerar mark med Salix blir slutprodukten klassad som avfall, och avfall måste man betala för. Den tredje förklaringen är den tidsrymd som åtgärden kräver.

– Man betalar gärna multum för en snabb metod. Men när det tar tid är man inte beredd att betala, säger Maria Greger.

För att vända trenden startade hon själv, tillsammans med en forskarkollega, företaget Phytoenvitech AB förra året. Men hittills är det enbart på industriell mark som de har blivit tillfrågade att använda fytoremediering, som rening med hjälp av växter kallas för. Att använda metoden på åkermark är det ännu ingen som har visat något intresse för.

– Problemet är att vi inte fattar vilket stort problem kadmium egentligen är. Trots all kunskap vi har om ämnets hälsoeffekter så förstår vi det inte riktigt. Men nu är det dags att vi bestämmer oss – ska vi bara låta det vara eller ska vi använda den kunskap om Salix som vi har byggt upp under många år och göra något åt detta, säger Kenth Hasselgren.

Publicerad 2015-09-30 08:00

Uppdaterad 2015-09-30 08:00