Det nya membranverket med nanofilter i Västland, Tierps kommun, är en investering i säkerhet och förbättrad vattenkvalitet. Efter ett och ett halvt år är erfarenheterna goda, även om det finns ett nygammalt problem i anläggningen kvar att lösa.
Västlands vattenverk försörjer cirka 3 000 personer, i framför allt Karlholmsbruk och Skärplinge, med dricksvatten. Vi är på den uppländska landsbygden med långa ledningssträckor mellan vattenverk och samhällen. Våren 2016 driftsattes en ny nanomembrananläggning i vattenverket.
– Valet av membran har med aggressiviteten på vattnet att göra och att vi vill ha in en extra barriär i beredningen, säger kommunala Temabs VA-chef Jørgen Johnsen, när Cirkulation besöker anläggningen i mitten av november.
Just i mitten av november har också ett nygammalt problem kommit tillbaka i anläggningen. Utfällningar av kalk byggs upp i röret efter vattenverkets lutdosering till lågreservoaren utanför. När VA-chef Jørgen Johnsen visar runt på verket så sliter driftteknikern Bosse Zeijlon i källaren med en ventil som måste bytas på grund av kalkavlagringarna.
Västlands vattenverk byggdes ursprungligen på 1970-talet och har nu fått en välbehövlig renovering. Råvattnet är i huvudsak grundvatten från Västlandsåsen men en viss infiltration från en intilliggande å sker periodvis för att hålla nivån i åsen uppe. Även grundvattnet i själva åsen är till viss del naturligt inducerat från ån. Råvattnet är relativt hårt och innehåller en hel del kalk. Membranfiltren är ett sätt att sänka hårdheten i vattnet, samtidigt med de andra fördelarna som membranen erbjuder.
– Membrantekniken är bra vid ombyggnationer. Tekniken är kompakt och kan erbjuda högre kapacitet utan att lokalerna byggs ut, säger Michael Ohlsson, konsult hos Projektengagemang, som designat huvuddelarna av processen.
Mycket riktigt har också kapaciteten på verket ökats från 100 kubikmeter per timme till 130 kubikmeter per timme. Utbyggnaden bidrar till möjligheten att på sikt lägga ned två små vattenverk ute vid kusten.
Verket var ursprungligen utrustat med en jonbytaranläggning för hårdhetskorrigeringen. År 2004 gjordes en första ombyggnad av verket. Då installerades en annan typ av membrananläggning med omvänd osmos, där en delström leddes förbi filtren för att ge ett mixat vatten i slutänden. Efterhand gjorde också kalkavlagringsproblemen efter lutdoseringen entré, redan då.
Omvänd osmos-anläggningen blev inte så långlivad. Istället invigdes den nya nanomembrananläggningen förra året (våren 2016). Processen består av förfilter med en porstorlek på tio mikrometer, nanomembran samt klorering med hypoklorit och pH-justering med lut. Hela vattenströmmen går igenom membranfiltren vilket gör att den mikrobiologiska barriärfunktionen fungerar fullt ut. Membranen sänker också hårdheten i vattnet från cirka 15 – 16 dH till ett värde runt 7 dH men även organiska ämnen med 80 – 90 procent.
Vattenkvaliteten har förbättrats avsevärt jämfört med tidigare och kloreringen är idag bara cirka tio procent av den dosering som var innan ombyggnaden. Det märks också att vattnet är betydligt mindre aggressivt. Reningsverket i Skärplinge som tar emot avloppet från området, har idag väsentligt lägre kopparhalter än tidigare. Nyligen kunde man konstatera att verket klarar gränsvärdena för koppar i slam till åkermark.
– Underhållet har också blivit mycket lättare. Omvänd osmos-anläggningen behövde tvättas var femte eller sjätte vecka. De här membranen behöver bara tvättas en gång om året. Det har fungerat väldigt bra, vi har bara tvättat en gång nu under de första 18 månaderna, säger Jørgen Johnsen.
Processen är också automatiserad så långt som det är möjligt för att minska arbetstiden på plats i verket. Även skalskyddet har setts över med staket runt lågreservoaren och en uppgradering av larmen.
I källaren där det färdigberedda dricksvattnet går ut till reservoaren har Bosse Zeijlon arbetat vidare med ventilen. En sektion av de rostfria rören har tagits ned och i röret ut till reservoaren finns en tjock beläggning av kalk. Problemet har alltså funnits även i den tidigare anläggningen och har inte med nanomembranen att göra. Lösningen söks i första hand nu i doseringspunkten för luten.
Exakt vad det är för kalkbeläggning har inte klarlagts ännu. Projektengagemang utreder frågan och låter göra en kemisk analys av beläggningen, sedan ska de föreslå en lösning.
– Det kan bero på hur och var man doserar in luten, föreslår Michael Ohlsson.
Lut-doseringen har egentligen inte ändrats sedan den tidigare uppställningen i verket och var inte med i den processupphandling som gjordes vid ombyggnaden.
– Rörsten hänger ihop med hårt vatten, kalkrester och lösning av lut. Vattnet blir inte hälsofarligt men som här så kan det bli problem med ledningen ut till reservoaren, säger Michael Ohlsson.
Att få ordning på själva ledningen till lågreservoaren är inte helt okomplicerat.
– Vi ska prova en entreprenör som ska spola med 2 600 bars tryck, berättar Bosse Zeilon.
I den tidigare omvänd osmos-anläggningen byggdes rörstenen upp på ungefär 18 månader och det har förekommit att rördelarna fått bytas ut.
Temab arbetar nu också vidare med upprustning av övriga större vattenverk i Tierps kommun. Även de övriga är grundvatten med hårt vatten. Ett av de andra byggs ut med jonbytare och det tredje stora verket får en kombination med jonbytare för att ta ned hårdheten och membranteknik.
Ombyggnaden av Västlandsverket har totalt kostat 11,5 miljoner kronor, det inkluderar byggnation och vattenreningsprocess.
– Ett av målen var att få en riktigt lättskött anläggning och det har vi fått, avslutar Jørgen Johnsen.
