Vattenverkspersonalen vid Lackarebäcksverket i Göteborg har fått en ny anläggning att sköta om. Det är den nya anläggningen för lakvattenrening vid Brudaremossen. Lösningen för den avslutade deponin har blivit ett eget avancerat reningsverk.
Den rostbruna byggnaden med växtlighet på taket smälter in i grönskan på kullen. Det har också varit ett av målen när kommunala Kretslopp och vatten har planerat för lakvattenreningsverket som har till uppgift att avlasta Göteborgsregionens reningsverk, Ryaverket. Med flera reningssteg ska det som rinner av från 40 års avfall renas så att Ryaverkets slam ska bli ännu bättre.
Brudaremossen, en gång i tiden en mosse där ett bröllopsfölje ska ha gått ned sig, därav namnet. Under åren 1938 – 1978 en avfallsdeponi som fick ta emot fem miljoner ton av Göteborgarnas avfall.
– Man började deponera på en flat mosse med en mäktighet på 10-15 meter torv. Sedan tryckte man ned avfallet i torvmossen och började till slut att fylla uppåt, så nu är det en mäktighet på 40 meter avfall där den är som högst. I deponin fanns också laguner med färgavfall, ren olja och annat miljöfarligt avfall. Det dumpades ner och täcktes över, berättar Stig Hård, som är projektledare på uppdrag av Kretslopp och vatten.
I sopberget är avfallet varvat med tunga morän- och lermassor i olika skikt. Ett gammalt system med lakvattenledningar samlar upp lakvatten ur tippen. Fram till 1960-talet leddes det till Svarttjärn norr om deponin.
– Sedan har lakvattenledningarna täckts över med avfall så att det på vissa ställen kan ligga 15-20 meter avfall ovanpå dem, säger Stig Hård.
Idag skulle det vara svårt att täta deponiytan bättre. Deponin är redan färdigfylld och avslutad. Att täcka ytterligare för att minska lakvattenbildningen håller inte lakvattenledningar och gasbrunnar för. Avfallet ligger på sina håll direkt mot berg med hög sprickbildning. Kretslopp och vatten har kommit till slutsatsen att det inte är rimligt att försöka att lägga ett lock ovanpå. Bedömningen är att det är för dyrt och innebär för stora risker. Dessutom används deponin redan som grönområde.
Funktionen på lakvattenledningarna är central, då det finns en vattendelare mitt på deponin där avrinningen till Göteborgs vattentäkt Delsjöarna markeras. Ingen vill riskera sättningar som kan skada lakvattenledningarna.
– När det gäller Delsjöarna så är vi trygga eftersom vi har gamla tekniska system som samlar upp lakvattnet. För det ytliga grundvattnet är det lakvattenledningarna och för det djupare finns annan befintlig infrastruktur som används, säger Elisabet Porse, projektledare på Kretslopp och Vatten.
Under 2000-talet har Kretslopp och vatten vidtagit åtgärder för att förbättra miljöläget vid deponin. Lakvattenledningar har relinats med glasfiberarmerat foder, diken har tätats och bentonitmattor har lagts ut på några håll för att förhindra regnvatten att rinna ner i deponin. En olje- och en slamavskiljare har kommit på plats under åren liksom en lakvattendamm för flödesutjämning. När regionens avloppsbolag Gryaab Revaqcertifierade sin slamhantering, då Stig Hård för övrigt hade rollen som vd för Gryaab, så började krav ställas på Göteborgs deponier.
– Det är tre deponier som är anslutna till Ryaverket och vi startade en utredning om vad som är tolerabelt att lämna till Gryaab, berättar Elisabet Porse.
Deponiernas flöden och bidrag till belastningen av Gryaab beräknades. Förutom Brudaremossen gällde det även den kommunala avfallskoncernen Renovas Tagene-deponi där det nu byggts en motsvarande anläggning samt Sörmossen, en liten deponi som precis som Brudaremossen är nedlagd och finns i Ale kommun.
– Vid Sörmossen var lakvattnet så bra att de klarar sig med sina dammar och får fortsatt leda vattnet till Ryaverket, säger Elisabet Porse.
Gemensamt för alla tre anläggningarna är att de saknar tillgång till lämpliga recipienter för ett renat lakvatten. Brudaremossen ligger nära vattentäkten Delsjöarna och närliggande vattendrag som går åt andra håll kan av miljöskäl inte ta emot ett kvävehaltigt vatten. De två andra ligger också problematiskt när det gäller skyddsområden för Göteborgs vattentäkter.
– Jag tror att det är rätt unikt i Sverige att vi har tre deponier anslutna till Ryaverket, annars kan det vara en eller två deponier anslutna kanske, och att bedömningen för alla tre är att det inte finns någon lämplig recipient för dem, säger Elisabet Porse.
När Gryaab började ställa krav inledde Kretslopp och vatten snabbt försök med rening vid Brudaremossen tillsammans med Chalmers. I slutänden beslutades om en pilotanläggning som designades av Ramboll där olika alternativ för rening testades och utvärderades.
Efter överläggningar med länsstyrelsen kunde projektledningen konstatera att det inte fanns någon lämplig recipient för avledning av ett renat lakvatten med högt kväveinnehåll.
– Kretslopp och vatten och Gryaab kom efter arbetet överens om att det renade vattnet uppfyller Revaq-kraven. Utifrån pilotanläggningen kunde sedan en anläggning föreslås och beslutas av Kretslopp och vattennämnden i Göteborgs stad, säger Stig Hård.
Valet föll på kemisk fällning och lamellsedimentering i två linjer. Flockningsmedel, polymer och lut tillsätts till vattnet.
– Det blir ett väldigt rent och partikelfritt vatten redan efter den kemiska fällningen. Efter det första reningssteget kommer sandfiltrering för eventuellt suspenderat material och sedan kolfilter. Det finns tre parallella linjer med sand- och kolfilter. Anläggningen är dimensionerad för att klara all nederbörd, även väldigt nederbördsrika år. Den är dimensionerad utifrån nederbörden år 2012 som var väldigt blött, säger Stig Hård.
Fredrik Olofsson är driftingenjör vid Lackarebäcksverket och driftens representant vid Brudaremossen. Verket togs i drift i början av juni.
– Vi tittar till det tre gånger per vecka nu. Vi får se lite efterhand vad som behöver göras där, berättar Fredrik.
– Normalt när man designar denna typ av anläggningar så vill man gärna ha med driftspersonalen från början, och att process-, drift- och underhållspersonal finns med i projektorganisationen. Så blev det inte här utan vi började bygga och först hösten 2019 stod det klart att det var driftspersonalen på Lackarebäcks vattenverk som ska köra anläggningen. Det tycker alla som jobbar i projektet blev en väldigt bra lösning. De kan ju processerna med kemisk fällning, sandfilter och kolfilter, säger Stig Hård.
När de väl kom in i processen ställde driftspersonalen på Lackarebäck stora krav på utveckling av automatik och styrsystem på anläggningen. Den operatörspanel som var tänkt att fungera lokalt hade ett styrsystem projekterat men driftpersonalen ville få in samma ABB-styrsystem som i övriga anläggningar för vattenförsörjningen.
– Det där innebar en utmaning i projektorganisationen att byta styrsystem när allt var projekterat och klart men det gjordes om och blev ett väldigt bra och funktionellt system. Driftpersonalen kan nu styra anläggningen från sina vattenverk på Kretslopp och vatten, säger Stig Hård.
Samtidigt som man kopplade upp sig på vattenverken så uppgraderades säkerheten i operatörsrummet i Brudaremosseanläggningen.
– Det fick ganska stora byggtekniska konsekvenser också men det har blivit väldigt bra och alla inblandade är väldigt nöjda med hur anläggningen fungerar. Det brukar alltid vara strul vid driftsättningar av nya anläggningar men den har faktiskt gått mycket bättre än vad det brukar göra, säger Stig Hård, även om Elisabet tillägger att det blir intressant nu under hösten när det blir större flödesvariationer och ett skarpare läge.
Under en inledande två-årsperiod genomförs ett särskilt kontrollprogram där några kemikalier provtas särskilt. Det gäller framförallt PAH, PCB och PFOS.
– De mäter vi vid kolfiltret varannan vecka, övriga tar vi månadsvis, säger Fredrik Olofsson.
– Brudaremossen har ju tagit emot allt. I deponin finns alla nutida deponikategorier, även farligt avfall. Vi måste successivt mäta ämnena och kontrollera när kolfiltret blir mättat. Inledningsvis renar det bra men så är det ju med ett nytt filter. Den är dimensionerad för att max två av filterlinjerna ska gå samtidigt, fyller Elisabet Porse i.
Brudaremossens reningsanläggning ägs av avfallsavdelningen och driften regleras med ett avtal som de har med VA-avdelningen inom samma förvaltning, Kretslopp och vatten.
Även gestaltningen av anläggningen har skötts omsorgsfullt.
– Området gränsar till ett naturreservat och i Delsjöområdet är det otroligt mycket människor som rör sig i. Kommunen värdesätter det väldigt högt, det är inte ett industriområde utan det är mängder med folk på vårt område också, inte minst fågelskådare och vi accepterar cykling i vissa områden. Det finns till och med en alpin skidbacke för utförsåkning på denna kulle. Det har funnits ett stort intresse av att få en byggnad som smälter in i miljön, säger Elisabet Porse.
Reningsverket har gestaltats av Kub arkitekter. Det har beklätts med corténplåt, saknar räta vinklar och har sedumtak.
– Vi gjorde faktiskt en lätt LCA-analys på fasadbeklädnaden och den motsvarade miljövänlig färg, avslutar Stig Hård.
