Efter en framgångsrik start med jordtvätt av PFOS-förorenad jord i Kalmar tvingades Svevia avbryta sanering med denna metod. Detta efter tvätt av bara tio procent av beräknad saneringsvolym. Anledningen uppges vara oförutsedda och alltför höga halter finkornigt material i schaktmassorna.
I Cirkulation 5/17 skrev vi om en påbörjad marksanering av en brandsläckningsövningsplats i Kalmar och med, som det då verkade, gott resultat.
Beställare av saneringsuppdraget är Landstinget i Kalmar, som frivilligt och utan myndighetskrav beslutade åtgärda det PFOS-förorenade området. Saneringsuppdraget gick till Svevia som utvecklat en metod för jordtvätt av förorenade schaktmassor. Jämte rening av tvättvattnet i denna process har de kunnat åstadkomma betydande reduktion av PFOS och liknande perfluorerade ämnen i behandlade massor. Till skillnad mot Svevias utvärderingstester av metoden, då kolfilter användes som reningssteg, prövades i Kalmar rening med hjälp av ozon.
– Med ozon och tillsats av väteperoxid reducerades halterna PFOS-föroreningar i vatten med cirka 60 procent, berättar Marie Eriksson, platschef, Svevia. För att nå önskvärd resthalt PFOS i de massor som skulle återläggas till området var detta dock inte tillräckligt, varför vi behövde tvätta dessa massor två gånger, förklarar Marie Eriksson.
I enlighet med krav från tillsynsmyndigheten, Länsstyrelsen, skulle de förorenade massorna behandlas i omgångar, vilka Svevia benämner »batcher«, och som i detta fall omfattar cirka 75 ton vardera. Som riktvärde för föroreningshalt i jord som skulle återläggas bestämdes 27 µg/kg (mikrogram per kg) medan motsvarande för tvätt- och regnvatten är 230 ng/l (miljarddel per liter). Att begreppet riktvärde används i dessa sammanhang är förståeligt eftersom analyser av halter PFOS från prover har en osäkerhetsfaktor på så mycket som plus/minus 25 procent.
Två »batcher« tvättades innan man tvingades avbryta och därför redovisas här analysresultaten av provtagningarna för var och en av dessa.
I den första omgången obehandlad jord uppgick halten PFOS till 740 µg/kg. Efter första tvätt reducerades denna till 57 µg/kg, för att efter en andra tvättomgång hamna på 19 µg/kg.
I »batch« två uppgick halten PFOS i obehandlad jord till 1 400 µg/kg. Efter första tvätt reducerades denna till 100 µg/kg, för att efter en andra tvättomgång hamna på 29 µg/kg.
Så långt, allt väl, men därefter blev jordtvätten närmast ogörlig på grund av alltför hög andel finkornigt material i schaktmassorna. Inom vissa partier var inslaget av organiskt material och/eller lerliknande massor dominerande.
Förväntade problem med dessa finkorniga massor kunde skönjas redan vid tillfället för vår tidigare artikel om detta projekt. Då befarades nämligen att den beräknade behandlingsvolymen om cirka 1 500 ton knappast skulle kunna uppnås. Nu, med facit i hand, blev det bara tio procent av denna.
En förklaring till svårigheterna kan vara jordtvättens princip med tvättning/skrubbning under högtryck och därefter avskiljning av de finaste partiklarna via centrifugering. Om de massor som ska behandlas till övervägande del utgörs av finkornigt material faller ju hela konceptet, eller?
– Med för mycket finmaterial i massorna blir kapaciteten väldigt låg och då är tvätten heller inte lönsam, menar Marie Eriksson. Andra saneringsalternativ blir då mindre kostsamma.
Anledningen är en kombination av funktionen hos såväl skrubbern som centrifugen. Båda är konstruerade för massor med betydligt mindre andel finmaterial än vad vi nu ställdes inför, förklarar Marie Eriksson.
Efter upptäckt av hög andel finmaterial i schaktmassorna bestämdes att pröva siktning av dessa före tvätt. Men inte heller detta fungerade särskilt bra, enligt uppgift beroende på att aktuella schaktmassor varit alldeles för blöta. Kunde inte detta avhjälpts med till exempel täckning av schaktmassor för siktning?
– Jag instämmer i att problem med siktningen delvis kan beror på att massorna var blöta, men menar också att det traditionellt sett är väldigt svårt att bortsikta så små fraktioner som till exempel lerpartiklar. De tenderar ju att även i torrt tillstånd försvåra siktning genom att formera sig närmast som köttbullar, förklarar Marie Eriksson.
Från början var det tänkt att saneringen skulle vara avslutad betydligt tidigare än vad som nu blivit fallet, närmare bestämt runt midsommartid. Fortfarande i skrivandets stund (16 oktober) är saneringsområdet emellertid inte återställt.
– Starten av projektet försenades av oväntat snöfall i Kalmar nionde maj. Senare, och efter det att vi upptäckte höga halter finmaterial i schaktmassorna, försökte vi verkligen i det längsta att pröva tvätt även av dessa, vilket medförde att projektet tidsmässigt drog iväg, berättar Marie Eriksson.
En delförklaring till viss tidsutdräkt för projektet kan också vara det semesteruppehåll som gjordes veckorna 28 till 31. I rättvisans namn bör framhållas att denna period sannolikt planerades före de förseningar som senare inträffade. Men ändå väcks frågan om detta avbrott, särskilt med tanke på att det i uppdraget finns krav på omhändertagande av regnvatten inom arbetsområdet.
För att klara detta åtagande täcktes från början hela arbetsområdet (förutom schaktgropen) med tätduk som övertäcktes med jord, förhöjda kantsocklar, med uppsamlingsdike och i detta en pump för överföring av uppsamlat regnvatten till container.
– Under semesterperioden hade vi tät tillsyn av arbetsområdet så att ingen översvämning skulle inträffa, intygar Marie Eriksson. Pumpning till våra uppehållsmagasin vidtogs också vid flera tillfällen under denna tid, berättar hon.
Med de höga krav som gäller för utsläpp av tvätt- och regnvatten från saneringsområdet till omgivningen visade sig ozonbehandlingen inte fullt tillräcklig. Därför kompletterades den med kolfilter. Senare blev det enbart dessa kolfilter som användes.
– Kolfilter var hela tiden tänkt som ett slutpoleringssteg inför tömning av tvättvatten, säger Marie Eriksson. De är mycket användbara för till exempel satsvis behandling av regnvatten. Ozonbehandling fungerar bäst vid stabila flöden och när det således inte blir för mycket »stop and go«, förtydligar Marie Eriksson.
Hittills har cirka 100 till 120 kubikmeter regnvatten och vatten i jordtvätten omhändertagits och renats.
Vilka är de slutsatser Svevia dragit av detta projekt?
– Tvätten har ju fungerat utmärkt på det material som var tvättbart. Så det vi tar med oss från detta projekt är att göra ett flertal kornkurvor innan start samt att fortsätta utveckla vattenreningen, säger Marie Eriksson.
Vilka är de slutsatser Landstinget dragit av detta projekt?
– Vi vill nog inte uttala oss i nuläget eftersom entreprenaden inte är slutförd, men återkommer gärna när slutrapporten är klar, hälsar Annika Andersson, miljöingenjör, Landstinget Kalmar.
Vad händer nu?
Landstinget i Kalmar har inga som helst tvingande krav på sig att genomföra sanering av aktuellt område, men väljer att fullfölja den ändå. Därför har Landstinget bestämt att grässvål samt områden med oljespill från området ska skickas till förbränning. Övriga förorenade massor, som inte har kunnat tvättas, ska skickas till säker deponi.
