Den 31 augusti 2014 föll 120 millimeter regn över centrala Malmö på sex timmar. Det är det kraftigaste skyfall Skåne har råkat ut för i modern tid, och det orsakade omfattande översvämningar med sanitära olägenheter, boende som tvingades från sina hem och skador på infrastruktur, byggnader och lösöre som följd. Kostnaden för skadorna? 600 miljoner kronor. Med hjälp av en skyfallsplan tänker Malmö stad ändra på situationen. När nästa skyfall kommer är de beredda!
Pär Svensson är vattenstrateg på fastighets- och gatukontoret i Malmö stad.
– Det föll mycket regn även på andra håll i Skåne den där dagen i augusti 2014, men Malmö drabbades väldigt hårt av flera olika orsaker. Hälften av Malmös yta är hårdgjord, det är väldigt platt här och staden ligger dessutom på ett lager av lera, vilket gör att det inte sker någon dränering nedåt utan vattnet rinner av på markytan, berättar han.
Med hjälp av skyfallsplanen, som är integrerad i översiktsplanen, ska Malmö nu regnsäkras så att staden på sikt kan klara ett nytt så kallat 100-årsregn utan att ta allvarlig skada.
– Man kan säga att skyfallsplanen har fyra olika ben. Det första utgörs av det jag kallar passa-på-projekt. Det är åtgärder som genomförs inom ramen för vår ordinarie linjeverksamhet, till exempel vid en redan planerad ombyggnad av allmän platsmark. Där går vi helt enkelt in och gör mindre åtgärder som kan bidra till att hantera regnvattnet på ett bättre sätt, säger Pär Svensson.
En förutsättning i det arbetet har varit att lägga in stadens alla projekt i en GIS-databas. Traditionellt sett har projekt oftast haft fokus på en specifik åtgärd, men med det nya GIS-systemet ska stadens tjänstemän kunna haka på olika projekt med kompletteringsinsatser, i syfte att till exempel hantera dagvatten.
Det andra benet i skyfallsplanen utgörs av informationsarbete mot privata fastighetsägare. I Malmö är nämligen 70 procent av stadens yta kvartersmark.
– Det går inte att hantera 100 procent av vattnet på 30 procent av ytan.
Det säger Kristina Hall, programledare för »Tillsammans gör vi plats för vattnet«, som är VA Syds skyfallssatsning och som finansieras av Malmös VA-taxa.
– Om vi ska lyckas nå målsättningarna i skyfallsplanen måste alla hjälpas åt. Vi jobbar för att få till de där alla, säger Kristina Hall.
Hittills har informationsarbetet främst fokuserat på villaägare och flerfamiljshusägare i befintliga bostadsområden. Det handlar dels om uppsökande verksamhet med erbjudande om informationsträffar där villaägare kan få tips och råd om enkla men effektiva åtgärder som kan vidtas på den egna tomten, dels om att ge tips och råd via en hemsida, www.vasyd.se/platsforvattnet. En annan viktig del är besök på plats, med rådgivning kring vad fastighetsägaren kan göra för att minska belastningen på dagvattensystemet och undvika översvämningar i och kring den egna fastigheten.
– Många fastighetsägare vet inte ens att det är de själva som äger ledningarna på den egna fastigheten. Ett annat problem är att många bara ser om sitt eget hus. Man ser inte sig själv som en del av ett större system. Här har vi en viktig uppgift i vårt informationsarbete och vi inspireras av arbetet med sopsortering där man verkligen har lyckats med att få människor att arbeta för allas bästa, för en bättre morgondag, säger Kristina Hall.
Ett annat sätt att locka till åtgärder är en ekonomisk morot i form av 2 500 kr för varje stuprör som fastighetsägaren kopplar bort från dagvattensystemet.
– Vi delar också ut skyltar där det står »Jag har gjort plats för vattnet«. Syftet är att fastighetsägare ska kunna visa upp att man arbetar aktivt med dagvattenhanteringen, och att skapa en snackis bland grannarna så att fler vidtar åtgärder.
Eftersom projektet är relativt nytt är det ännu så länge svårt att se effekterna av det, men Kristina Hall är positiv.
– I ett av de områden där vi började informera ser vi en positiv utveckling där fler och fler får ersättning efter att ha kopplat bort sina stuprör. Men vi har inte hållit på tillräckligt länge ännu för att få den där riktiga snöbollseffekten. Men jag hoppas på att den kommer snart.
Förutom passa-på-projekt och informationsarbete innehåller skyfallsplanen även riktade skyfallsprojekt. Där handlar det om att göra större åtgärder med syfte att minska konsekvenserna av skyfall i de delar av staden som drabbas hårdast vid extrem nederbörd. Det kan exempelvis röra sig om ombyggnader av parker, gator eller andra kommunala ytor i syfte att fördröja dagvattnet. Ett sådant projekt är ombyggnaden av Söderkullaparken och Fosietorpsparken som båda ligger i området Söderkulla i södra Malmö.
– Söderkulla var ett av de områden som drabbades allra värst 2014, berättar Pär Svensson.
Hela området ligger i en svacka intill en bäck som kulverterades för cirka hundra år sedan. En bullervall komplicerar ytterligare situationen genom att stänga in området. Vid skyfallet 2014 fick många av de boende sina hem förstörda, och flera riskfyllda situationer uppstod då vattnet inte bara trängde in i källare, utan även bostadsvåningarna blev vattenfyllda.
– Genom att sänka nivån i parkerna med ungefär en meter kommer vi att kunna lagra vattenmassorna där istället för att de ska hamna inne i bostäderna. Vi räknar med att de båda parkerna tillsammans ska kunna lagra 7 000 kubikmeter vatten vid ett skyfall, säger Pär Svensson.
I Söderkullaparken är parksänkningen redan i full gång. Arbetet startade i mars i år och beräknas vara klart redan i höst. Av det som tidigare fanns i parken finns ingenting kvar, förutom träden. De står på små upphöjda öar, omgivna av vad som ser ut som naturliga svackor. Det är där vattnet ska lagras, berättar Pär Svensson.
– Skulle det komma ett skyfall förvandlas parken till ett vattenmagasin, helt enkelt en sjö, som lagrar vattnet tills det kan dräneras på vanligt vis.
Förutom sänkningen arbetar man även med åtgärder för att styra vattnet in i parken och med att förstärka dräneringen. Det sistnämnda görs bland annat genom användning av drängrus i de lägsta partierna och genom att matjorden bytts ut mot en fraktion med en större andel grus i.
– Men det är sänkningen av parken som är det stora. De övriga åtgärderna är mer marginella ur skyfallssynpunkt, säger Pär Svensson.
Tanken är att de två parkerna ska nyttjas som helt vanliga parker. I båda parkerna kommer det att finnas såväl lekytor som bollplaner, hundrastplats och ytor för annat socialt umgänge. Förhoppningsvis ger ombyggnaderna av parkerna även mervärde i form av en mer varierad och vackrare natur samt en tryggare miljö för de boende.
– Tidigare var det relativt mycket buskage i Söderkullaparken vilket kvällstid skapade en känsla av otrygghet hos många av de boende. Vi har arbetat med att skapa siktlinjer och förbättra belysningen så att parken ska upplevas som tryggare än tidigare, säger Pär Svensson.
Kostnaden för kalaset? Drygt 15 miljoner kronor för båda parkerna.
– För mig är det ändå relativt billigt. Det motsvarar 2 500 kr per kubikmeter vatten som tas om hand, säger Pär Svensson och fortsätter:
– Många andra projekt, som till exempel regnbäddar, kan vid nyanläggning kosta uppemot 20 000 kr per kubikmeter.
Sedan finns det såklart andra åtgärder som är ännu billigare. Ett av dem är en vägöverbyggnad som Malmö stad just nu testar i ett nybyggnationsområde i Limhamn. Där räknar man med en kostnad på ungefär 1 000 kr per kubikmeter vatten, även om detta ännu så länge är en osäker siffra.
– Vägöverbyggnaden är ett försök baserat på Vinnova-forskning, där vi helt enkelt plockat bort de finare partiklarna i förstärkningslagret och bara använder oss av grövre material för att vattnet ska kunna magasineras i mellanrummen som skapas i vägkroppen, berättar Pär Svensson.
Jonas Bengtsson, produktionschef på anläggningsföretaget VBA som har byggt vägen åt Malmö stad, förklarar vidare:
– Det översta lagret är helt vanlig asfalt. Vattnet tar sig ner precis som vanligt via vägbrunnarna. Men lagret under är ungefär som järnvägsmakadam istället för det material som vi normalt använder vid vägbyggen.
Hur hållbar vägen är återstår att se, men Jonas Bengtsson tror inte att det kommer att bli några problem.
– Vi har tung byggtrafik som kör på den hela tiden och vi ser ingen påverkan av det.
Tanken är inte heller att använda denna typ av vägöverbyggnad på Malmös hårdast belastade gator utan främst i vissa bostadsområden, på cykelvägar och parkeringar. I dagsläget finns överbyggnaden förutom i Limhamn även i Folkets park och på sjukhusområdets cykelparkeringar.
– Förhoppningen är att vi ska använda detta på ännu fler platser så småningom. Men vi måste göra det i samband med att vi gör andra åtgärder. Att gå in och göra ingrepp bara för att hantera vatten blir för dyrt i längden, säger Pär Svensson.
Att Malmö stad valt att inte använda genomsläpplig asfalt som komplement till det väldränerade förstärkningslagret beror på dåliga erfarenheter sedan tidigare.
– Den sattes igen relativt snabbt, på mindre än fem år. Att gå in och åtgärda var både svårt och kostsamt. Därför har vi valt en konventionell asfalt här, säger Pär Svensson.
Andra relativt billiga åtgärder som Malmö stad arbetar för att implementera är att skapa rätt lutning på parkeringsplatser och vägar, undvika kantsten så att vattnet kan rinna ner i vegetationsbäddarna och skapa små bassänger här och var. Enkla men effektiva lösningar helt enkelt.
– Det vi behöver göra är att skapa hålrum där vattnet kan komma ner i marken och ytor där det kan lagras i de fall där det behövs. Det är ingen rocket science direkt, säger Pär Svensson och fortsätter:
– Jag tror att det i många fall är väl så effektivt att vidta många olika mindre åtgärder som sväljer någon kubikmeter vatten vardera, som att göra större och dyrare investeringar i form av till exempel parksänkningar, även om de också behövs på vissa ställen.
En annan relativt enkel lösning, som också utgör det fjärde benet i skyfallsplanen, är ett slags larmsystem, som ska göra kommunen, räddningstjänsten och Malmöborna mer uppmärksamma nästa gång ett skyfall inträffar.
– Vid skyfallet 2014 var ett av de stora problemen att ingen riktigt förstod vidden av det hela. Det var också väldigt oklart vem som var ansvarig, och för vad. Det ledde till att det tog väldigt lång tid innan signalerna gick ut om att till exempel vissa vägar inte var farbara, vilket gjorde att både privatpersoner och kollektivtrafik fastnade i vattenmassorna.
Exakt hur larmsystemet ska utformas är ännu inte bestämt, men en prototyp har tagits fram i samarbete med Malmö högskola. Troligen blir det ett enkelt system i form av mätare som placeras ut på olika platser i staden, såsom i kanalen och i underfarterna, och som skickar signaler när vattennivån når en viss nivå, så att åtgärder kan vidtas i ett tidigt skede.
En av kommunstyrelsen antagen skyfallsplan, massor av åtgärder på olika nivåer i samhället och ett nära samarbete mellan olika aktörer som hanterar vatten i kommunen låter ju väldigt bra, men det alla frågar sig är: kommer Malmö att klara sig bättre vid nästa skyfall?
– Absolut, säger Pär Svensson och fortsätter:
– De två parksänkningarna kommer att ha jättestor effekt. Tillsammans med de andra vattenparker och magasin som vi skapat i olika områden kommer vi att kunna hantera vattenmassorna på ett mycket bättre sätt nästa gång.
Dessutom kommer troligen skadorna att minska tack vare att människor har blivit uppmärksammade på problemen med skyfall och därför är försiktigare med vad de stoppar ner i sina källare och var de kör.
– Får vi bara ett år till på oss innan nästa skyfall kommer vi dessutom att ha ett betydligt mer gediget larmsystem i staden, och därmed en ännu högre beredskap, säger Pär Svensson.
Men lite fjärilar i magen känner han ändå inför tanken på nästa gång som himlen öppnar sig.
– Hur mycket vi än räknar på saker och ting så vet man ju aldrig exakt vad som kommer att hända. Så visst, en liten aning nervös över om alla våra lösningar ska fungera är jag allt.
