Annons Kamstrup 2024

Verket har ett väl ut­byggt ventilationssystem.

Luktproblemen i Marstrand har blivit lösta

Cirkulation 5/20

Luktproblemen på det ojämnt belastade Marstrands reningsverk blev till slut ett ohållbart arbetsmiljöproblem. En anläggning för jonisering av inomhusluften verkar kunna vara en lösning.

Text/Erik Winnfors Wannberg

Marstrand i Kungälvs kommun, norr om Göteborg. Öar förknippade med seglarliv, klippor och havshotell. Den tunga belastningen på sommaren har dock gjort reningsverket till en arbetsplats med en del övrigt att önska.

– Vi har det som alla andra ställen på västkusten: väldigt hög belastning på sommaren. På vintertid har vi en inkommande belastning på 2 000 pe kanske, det är dimensionerat för 6 000. År 2016 uppmätte vi nära 12 000 pe på sommaren, berättar Kim Särvegård, verksamhetsledare för VA-drift på Kungälvs kommun.

Reningsverket byggdes i mitten av 1970-talet. Speciellt är placeringen på Koöns högsta punkt. Högt och fint med bra utsikt men allt spillvatten pumpas upp till verket. Kim Särvegård började själv i Kungälv som drifttekniker på sensommaren 2016.

– I efterhand kan vi misstänka att det var ett felaktigt prov men då hände det grejer kan man säga. Då började kommunen på allvar att titta till hela processen och försökte lösa problemen. Vi har tillsatt fast fällning på inkommande men luktproblematiken var kvar, säger Kim Särvegård.

Efter åtgärderna har reningsverket fungerat bättre än tidigare.

– Från 2016 har vi klarat utsläppsvärdena. Idag har vi toppar på kanske 8 000 pe, under de sista fyra åren som jag varit i kommunen, säger Kim Särvegård.

Nu stärks också slamhanteringen för att få undan slam mer effektivt. Redan år 2014 installerades ett väldigt stort och bra ventilationsaggregat för att få bort problemen med svavelväte och lukt. Åtgärden räckte dock inte riktigt till.

– Det blev inte helt hundra ändå. Bara man gick in där så luktade kläderna skit efteråt. Man var tvungen att tvätta dem omgående eftersom lukten satte sig i kläderna direkt, säger Kim Särvegård.

Trots den egentligen överdimensionerade ventilationsanläggning fortsatte arbetsmiljöproblemen. Verket är inbyggt med öppna bassänger förutom biobassängerna som är täckta. Nu ska slamhanteringen byggas om med nya linskrapor, en extra slamcontainer så att containrarna kan växlas smidigare, och en ny mekanisk slamförtjockare. Verket tar inte emot något externslam utan enbart inkommande från ledningsnätet.

– Förra året så kom vi i kontakt med Ekoion som erbjöd jonisering. Vi resonerade så att det kunde inte gärna bli värre än vad det var, säger Kim Särvegård.

Företaget erbjuder joniseringsaggregat för luftrening och luktreduktion.

– Vi har installerat några anläggningar på reningsverk men framförallt i pumpstationer runt om i Sverige där det varit problem med lukt, säger Jens Andreasson, Ekoion.

Joniseringutrustningen installerades under vintern. Jonisering med joniseringsrör monterades in i inkommande luftaggreggat. I och med att ventilationssystemet är så väl utbyggt så går den joniserade luften ut i alla delar av verket, även om de delar som är längst bort får lägre halter.

– Idag luktar det fortfarande men betydligt mindre. Det är väldigt mycket bättre än tidigare. Det är väldigt roligt. Vi har även satt in jonisering på en pumpstation som också har blivit helt fantastisk. Den stationen kunde man inte vara inne i utan att det stack på läpparna. Så mycket svavelväte hade vi. Nu när man går in luktar det nästan ingenting i den stationen, säger Kim Särvegård.

Kungälvs kommun har hanterat svavelväteproblematiken som både ett lukt och ett luftproblem. Svavelvätet tas på allvar.

– Vi har på väl utplacerade ställen i verket svavelvätevarnare som går in till vårt överordnade system och visar värde. Där kan vi se att svavelvätehalterna har gått ned sedan i fjol. Nu är det fortfarande i början av sommaren men hittills ser vi att det är nedåtgående, säger Kim Särvegård.

Svavelväte kopplat till hälsoproblem har under 2000-talet uppmärksammats allt mer i VA-branschen, även på Marstrand.

– Förr i tiden öppnade personalen bara dörrarna och ventilerade. Det var ju helt hemskt. Sedan jag kom hit har vi arbetat rätt duktigt med att det finns zoner i verket där man inte ska vara så länge för säkerhets skull, säger Kim Särvegård.

På anläggningen finns reningsverket, ett labb och ett kontor. Kontoret ligger i en separat byggnad där de flesta arbetsuppgifterna utförs. Det är inte så många arbetsuppgifter som egentligen utförs i reningsprocessen.

– Alla anställda har personliga gasvarnare när man går in, som säkerhet. Arbetsmiljön är det viktigaste, säger Kim Särvegård.

All personal utgår från Kungälv men en personal är där åtta timmar om dygnet och under sommaren finns även en sommarjobbare. Utöver det finns en beredskap som åker ut vid larm.

Annons Abonnemangspaket Abonnemangspaket

Joniseringsanläggningar skulle kunna ge förhöjda ozonhalter i luften.

– Det som är bra med ozon är att innan det blir skadligt blir det olidligt i rummet så jag känner mig ganska trygg där men jag har själv börjat läsa på lite också om vilka problem som skulle kunna uppstå, säger Kim Särvegård.

Företaget har testat sitt joniseringsaggregat hos Rise i Borås.

– Joniseringen i sig producerar extremt små ozonmängder, säger Jens Andreasson.

All utgående ventilation går genom ett barkfilter. Dessvärre ligger det vid en gångväg där många promenerar.

– Förr i tiden har det varit en del klagomål där men nu har vi inte haft några klagomål under de sista fyra åren. Även om jag själv känner att det kan lukta där så är det bättre än förr, berättar Kim Särvegård.

Den närmaste intilliggande villan ligger på cirka 100 meters avstånd. Trots att lukter från det högt liggande reningsverket sjunker ner i omgivningen så har klagomålen försvunnit sedan de senaste årens processåtgärder. När kommunen ska vidta några åtgärder i verket som förväntas spridas lukter, så mejlas de närboende i förväg.

–––

Jonisering innebär att man tillför en stor mängd joner till luften genom elektrisk urladdning i ett elektronrör. Jonisering sker genom ett eller flera elektronrör beroende på luftmängden och typer av luktämnen som ska behandlas.

Många joniseringsutrustningar genererar dessutom ozon som är ett kraftigt oxidationsmedel. Då joniseringen ofta tillförs till tilluften kan detta innebära förhöjda ozonhalter i arbetsmiljön.

Mekanismerna genom vilka jonerna renar luften är komplexa och det efterfrågas mer forskning på området.

Ozonkoncentrationen hålls generellt låg, vid låg joniseringsspänning och ett tillräckligt högt ventilationsflöde, men risken för att bilda ohälsosamt höga ozonkoncentrationer (>50 ppb) finns.

Jonernas luftrenande effekt baserar sig huvudsakligen på två olika mekanismer:

  • Små laddade partiklar klumpas ihop genom elektrostatiska krafter till större partiklar, som inte längre hålls luftburna utan faller ner till golvet och andra horisontella ytor.
  • Laddade partiklar rör sig mot ytor med motsatt laddning och avlägsnas således ur luften.

Reaktiva syreföreningar som bildas vid jonisering, liksom syreradikaler, bryter ner kemiska föroreningar i luften genom oxidationsreaktioner. De reaktiva syremolekylerna anses även kunna inaktivera mikrober.

Källa: »Jonisering av inomhusluft – en intressant luftreningstekning med många frågetecken«, Minna Kempe, Novia publikation och produktion, serie R: ­Rapporter, 5/2012, Yrkeshögskolan Novia, Vasa, Finland.

–––

Vätesulfid (kallas också svavelväte, kemisk beteckning H2S) är en mycket giftig gas. Den bildas vid anaerob nedbrytning av avloppsvatten och förekommer bland annat i rötkammare men kan också finnas i andra utrymmen. Vätesulfid är speciellt farligt eftersom det bedövar luktsinnet så att lukten inte märks efter en stund, ­vilket  innebär att man inte märker att man vistas i en miljö med farligt höga ­halter.

En undersökning i norska reningsverk visade vätesulfidhalter i luft mellan 0 och 3 ppm. Tillfälligt kan personalen utsättas för betydligt högre halter. Till exempel uppmättes den högsta halten, 100 ppm, vid centrifugering av dåligt luftat slam. Vid arbete i en pumpstation och spolning i silanläggning var halten  45 respektive 50 ppm.

Nivågränsvärdet för vätesulfid är 5 ppm (7 mg/m3) för 8 timmars arbete. ­Dessutom finns ett bindande korttidsgränsvärde på 10 ppm (14 mg/m3) för exponering under 15 minuter. Gränsvärdena får inte överskridas och gäller för exponeringen, det vill säga halten, i andningszonen.

Källa: Arbetsmiljö VA/IVL Svenska Miljöinstitutet.

Annons Wateraid