VA-verket Epsas levererar dricksvatten till La Paz-borna från vattenverk och ett VA-ledningsnät. Ett nästan heltäckande avloppsledningsnät finns, men fungerande avloppsrening saknas. Det här är Bolivia, ett land söder om ekvatorn, där miljonstaden La Paz ligger i nordväst högt uppe i Anderna. Nu vill landet höja levnadsstandarden genom miljöförbättringar i form av avloppsreningsanläggningar.
I slutet av 2018 fick konsultföretaget Sweco uppdraget att projektera ett avloppsreningsverk i La Paz i samarbete med IVL Svenska Miljöinstitutet. För finansieringen står Swedfund (Svenska statens finansiär med uppdrag att bidra till minskad fattigdom i världen genom att finansiera och utveckla hållbara företag i utvecklingsländer) och Världsbanken. Projektägare är miljöministeriet i Bolivia.
José-Ignacio Ramirez, uppdragsledare hos Swecos VA-process Syd har erbjudit Cirkulation en intervju veckan före midsommar. Grupparbetet är i ett intensivt slutskede. Trots det kan José slita sig och förklara projektet. En gruppbild hinns med innan deltagarna återigen försvinner in i Swecos konferenslokaler.
– I samband med vårt uppdrag om projektering av avloppsreningsverket i La Paz är två ansvariga från det kommunala VA-verket Epsas och en representant från det bolivianska miljödepartementet på besök här i Malmö den här veckan. Tillsammans med projektledningen har vi arbetat stenhårt för att nå ännu längre i projektet. Gruppen har bland annat varit på studiebesök vid avloppsreningsverken Sjölunda i Malmö och Ryaverket i Göteborg, berättar José.
Innan, på vägen ner till Skåne, har tankarna fladdrat i väg tillbaks till femtiotalet då Sverige vaknade och insåg att badförbud gällde snart sagt för alla sjöar och vattendrag. Så illa ställt är det inte för Bolivia i dag, i alla fall inte för La Paz, kan José konstatera.
– Tänk dig floder och kanaler med en genomsnittlig lutning på 70 promille och ett flöde på en kubikmeter i sekunden. Jämför det med platta Malmö och de flesta åar i landets södra delar. Jovisst, i dag går allt avlopp rakt ut utan någon som helst avskiljning och rening i floden La Paz, men fekalierna blandas och försvinner nedströms på vägen till Amazonas och vidare ut i Atlanten flera hundra mil bort. Trots det är lukten påtaglig från avloppsvattnet som förbrukar allt syre i vattnet. Diarréer är vanligt förkommande i området. Folk vet var tomater och grönsaker odlas och är särskilt försiktiga där bevattningen sker från några av de värsta vattendragen, fortsätter José.
Brist på vatten är ett faktum för bönderna i staden La Paz med omnejd, så återanvändning av behandlat avloppsvatten kommer att ha hög prioritet i det nya avloppsvattenreningsverket, står det i programförklaringen.
Varför ett svenskt konsultföretag fått uppdraget har med klimatet att göra. La Paz har på flera sätt liknande väder- och temperaturomslag som hos oss. Staden ligger på 3 600 meters höjd med tidvis bister köld.
– Det krävs speciella lösningar för avloppsrening i det här området och det har vi erfarenhet av. Svenska ambassaden har fungerat som mellanhand för alla aktörer och har gjort ett mycket bra jobb. Det innebär möjligheter för svenska företag att lansera produkter som pumpar, slamförtjockare med mera. Upphandlingsunderlag kommer att färdigställas under hösten, säger José-Ignacio Ramirez.
Platsen för verket är nedströms staden vilket har fördelar ur hydraulisk synpunkt. Avloppet kommer till verket utan pumpning. Genom hela anläggningen förs avloppsvattnet med självfall. Eftersom området har en nivåskillnad på 100 meter krävs omfattande markarbeten. Avloppsreningsverket är tänkt att anläggas på tre nyanlagda avsatser. Inloppet och förbehandlingen placeras överst, biobäddar och delar av slambehandlingen på mellannivån. Längst ner finns eftersedimentering och övrig slambehandling cirka femton meter ovanför Rio La Paz.
Lutningen gör att mark måste grävas bort samtidigt som delar fylls ut. Lägg därtill att marken är instabil och väggarna måste förstärkas med nät- och cementkonstruktioner.
– Tänk dig bara sidoförstärkningen mellan avsatserna och slänten på områdets västra sida – det är något att bita i för ingenjörer, nämner José entusiastiskt.
Den preliminära designen av verket består av mekanisk rening (galler), försedimentering (med eller utan lameller och med eller utan kemfällning), biobäddar för BOD-avskiljning, eftersedimentering samt slambehandling med förtjockning, rötning och avvattning samt kraftvärmeproduktion från producerad biogas. Fortfarande är projektet i en tidig fas, men diskussioner baserade på tidigare studier har redan lett till att kväverening inte är aktuellt i nuläget.
– Det som blir viktigare att reducera är den organiska belastningen och suspenderade ämnen som tas bort för att åstadkomma bättre förutsättningar för desinficering. Fosforn reduceras till godtagbara nivåer genom avskiljning av suspenderade ämnen. Genom att välja biobäddar som biologiskt reningssteg samt biogasproduktion genom rötning finns det goda förutsättningar för att avloppsreningsverket ska vara självförsörjande med energi. Förberedelse för utbyggnad på sikt är givetvis med i projekteringsarbetet. Exempelvis desinficering kan bli aktuellt i framtiden, men där kan det vara skäl att avvakta. Kanske redan om fem år kan UV-strålning ersätta nuvarande belysning med LED-lampor till förmån för lägre energiförbrukning, säger José-Ignacio Ramirez.
Hitintills har de avloppsreningsverk som byggts i Bolivia varit baserade på biologiska dammar vilka har mycket låga driftskostnader. Nackdelar är att de kräver stora ytor och i vissa dammar bildas svavelväte med följden luktproblem och hälsorisker.
– Därför finns det en mycket negativ bild hos allmänheten när det gäller avloppsreningsverk. En kommunikationsprocess har påbörjats av Epsas för att informera att det nya avloppsreningsverket baseras på andra tekniska förutsättningar. Anläggningsdelar som förorsakar besvärlig lukt täcks och förses med filter. Det har varit i synnerhet viktigt för dem som bor eller har sin arbetsplats i området där verket kommer att byggas. Efter flera informationsmöten med befolkningen har inställningen till projektet förändrats till det bättre, säger José-Ignacio Ramirez.
För övrigt minskar luktproblemen avsevärt i hela La Paz-området när avloppsvattnet i stort sett försvinner från floderna och kanalerna.
I det här stadiet resoneras om att det kan bli ett miljardprojekt. Finansieringen sker med lån från Världsbanken. Redan nu betalar La Paz-borna enligt VA-taxan för dricksvatten. Meningen är att även kostnaderna för avloppsreningen ska taxefinansieras.
– Därför är det mycket viktigt att driftskostnaderna hamnar på en hanterbar nivå, säger Tomás Quisbert, teknisk chef för Epsas – La Paz VA-verk. Han fortsätter med en ur svensk synvinkel ovanlig kommentar.
– Vi har inte samma behov av elproduktion från slamhanteringen som ni. Vi har för närvarande mycket förmånligare villkor att inhandla el från annat håll.
Nu är det sista dagen innan flyget lättar till Bolivia för tre av deltagarna. Det är bara att önska lycka till med det fortsatta arbetet som om några år innebär en klar miljöförbättring för La Paz.
––––
Tidsplan närmaste halvåret:
- Oktober 2019 – systemhandlingar klara.
- December 2019 – förfrågningsunderlag, val av material där kvalitet bestäms, hur mycket kemikalier och energi ska tillåtas?
- Tidigt 2020 – upphandlingsunderlag med materialbestämning enligt EU-standard. Viktigt är att leverantörerna inte bara säljer maskiner utan även tillhandahåller service inom bekvämt avstånd. Det har redan svenska företag i bland annat grannländerna Peru, Brasilien och Argentina. En viktig del i upphandlingen är att det fordras utbildning för personal som ska sköta driften av avloppsreningsverket. Det kommunala bolaget Epsas har anställda som kan rörnätet och vattenverken men behandling av avloppsvatten kräver, som alla vet, andra kvalifikationer.
