Annons Kamstrup 2024

Uppdrag: rent vatten i Tirrikovil

VA-aktuellt

Ursprungligen publicerad 20050316. Det här är en artikel ur Cirkulation 2005 publicerad vid 10-årsminnet av tsunamikatastrofen. Tomas, Mats och Hans tog chansen att få hjälpa till. I två veckor har de varit i Sri Lanka för att hjälpa till med vattenförsörjning. Uppdraget kom från IOGT-NTO som är med och driver utvecklingsprojekt i landet.

Text: Erik Winnfors Wannberg

Det var trettondedag jul och en usel vinter i Sundsvallstrakten. Mittsve­rige Vattens miljö- och teknikchef Mats Bergmark inventerade vilken personal som skulle kunna tänka sig åka till Sydostasien, om man skulle få någon fråga om nödhjälp. Han hade engagerat sig i hjälpsändningar av VA-utrustning till Sri Lanka efter tsunamin och hade en magkänsla att det skulle kunna bli aktuellt.

Först gick frågan till distriktschefen Tomas Larsson. Han fick också fundera på vilka han i så fall skulle vilja ha med sig.

– Tomas ringde när jag var i affären hemma i Liden. Han frågade mig om jag skulle kunna tänka mig att åka om vi fick frågan, berättar Hans Backlund.

Efter diskussioner med familjen tog Hans ett snabbt beslut. Om frågan kom skulle han åka. Likadant gick det till hemma hos Mats Andersson. Hans och Mats är båda maskinister på Mittsverige Vatten. Torsdagen veckan därpå kom budet. Forut, som är IOGT-NTO-rörelsens utvecklings­organisation på Sri Lanka, ville gärna ha ner de tre vattenteknikerna. Med sig skulle de ha ett reservvattenverk som Örnsköldsviks kommun skänkt till nödhjälpsarbetet. 

Tirrikovil är ett samhälle med 27 000 invånare. 580 personer från trakten dog i tsunamikatastrofen, ytterligare några hundra är saknade. Cirka en tredjedel av byn var svårt drabbad. Det här var Tomas, Mats och Hans hem och arbetsplats i två veckor.

– Det var större förödelse än vad man kunde föreställa sig. Det var bara pulver kvar av husen. Det var likadant utefter hela kuststräckan. 200 – 300 meter från stranden var allt bortspolat. Som längst hade vågen nått fyra kilometer upp på land, ­berättar Mats Andersson och skakar på ­huvudet.

Annons Alnarp Cleanwater Alnarp Cleanwater

Normalt får man vatten från brunnar, men i de förstörda delarna av byn hade även brunnarna lyfts bort av vågen. Enorma jord- och sandmassor var bort­spolade. Vid en del hus satt dörröppningen nu en och en halv meter upp i luften, förklarar Tomas.

När frågan om hjälp kom, blev det bråttom. Vattenverket skulle flygas till Sri Lanka följande dag. Söndagen samma vecka skulle teknikergänget flygas ned. Vattenverket kördes ner de 16 milen från Örnsköldsvik till Sundsvall under torsdagskvällen. Mats Bergmark och Rolf Bergström, IFO Vattenrening, beslutade att verket skulle kompletteras med klordosering (kalciumhypoklorit) samtidigt som ozon-reningssteget inte skulle användas.

– Under fredagen fick vi sätta oss in i hur det fungerade och samtidigt tänka ut vad vi skulle ha med oss, som arbetsbelysning, kablar, elhandskar, slang, övergångskopplingar, klorpumpar och annat, säger Tomas.

De packade även första hjälpen, egen medicin och liknande åt sig själva.

– Vi trodde vi fått med oss det mesta men sedan kom Hans med halva apoteket, skrattar Mats Andersson.

Det blev några hektiska dagar med ­läkarundersökning, fixande med pass och annat. På söndagen gick tåget mot Arlanda för vidare färd mot Colombo, Sri Lanka.

Colombo i januari är varmt och fuktigt. Termometern pendlar mellan trettio och fyrtio grader. Efter några inledande möten hos Forut Sri Lanka gjordes en prioritetsordning upp. Man skulle först och främst installera det svenska vattenverket i ett samhälle på östkusten, Tirrikovil. Därefter skulle man besiktiga de lite enklare norska vattenverk som installerats under första veckorna efter katastrofen.

Klockan fyra på onsdag morgon satte man sig i en bil för att färdas från Colombo, över bergen till östra sidan av ön. Efter elva timmar var man framme i Tirrikovil.

Svenskarna inkvarterades i ett hus där flodvågen sköljt igenom. Efter någon dag fick de tillstånd av kommunchefen att ­sätta upp vattenverket vid en damm som normalt används för bevattning av risfält. Vattenverket är försett med sand- och kolfiltrering samt dubbel desinfektion med UV-ljus och efterföljande klorering. Det producerar tre kubikmeter renat vatten per timme och har egen kraftförsörjning i form av en dieselmotor. 

Tillsammans med vatteningenjör Bala, anställd på kommunen i Tirrikovil, kunde man börja arbeta med vattenverket. Med en vattenkonsumtion beräknad till fyra ­liter per person och dygn kommer produktionen räcka till invånarna i hela den del av samhället som förstörts av flodvågen. Ingenjör Bala ska ansvara för driften av verket när den akuta hjälpinsatsen är över. Ett bra upplägg som tyvärr inte tillämpades av de andra hjälporganisationer svenskarna såg på plats.

– Bala blev ju vår expert på deras förutsättningar. Han kunde vattenprocess bra men fick lära sig mycket teknik, säger Tomas.

I Tirrikovil använde man sig tidigare enbart av grundvatten för vattenförsörjningen. Idag är många brunnar påverkade av saltvatteninträngning efter vågen och av det bakteriedödande formalin som sprutats över de massgravar som upprättats.

Vattenverket placerades vid ett litet fall i dammanläggningen.

– Råvattenkvaliteten var rätt okej. Vi slapp arbeta med försedimentering eftersom vattnet luftades i det lilla fallet, säger Mats.

De hade hela tiden kontakt med Mats Bergmark och Rolf Bergström i Sverige för tekniskt stöd. Installationen av verket på plats fungerade bra. Tomas, Mats och Hans arbetade hela tiden tillsammans med personal från Forut och människor från byn. De hjälpte till med arbetet men ville också berätta vad de varit med om.

– De ville berätta om när vågen kom. Alla hade sin upplevelse, säger Tomas.

Djupt intryck gjorde den man de kom att prata med i ett område som ännu inte var uppröjt efter ödeläggelsen. Han berättade att han förlorat alla sina barn och sin hustru i vågen. Sakta gick det också upp för svenskarna att grushögen de stod vid, var resterna av familjens hus. Mannen hade själv varit och handlat när vågen kom. När han kom tillbaka var hans hem och familj bortspolade. 

Forut Sri Lanka har funnits i landet i över 20 år. Förutom några enstaka norrmän och svenskar är både anställda och frivilliga i organisationen lankeser. Och de kan naturligtvis sitt eget land. En del andra hjälporganisationer verkade ha åkt ner mycket brådstörtat. Tomas berättar att de hjälpt en grupp med polska hjälparbetare som kom med ett litet vattenverk de inte fått att fungera. Det visade sig vara byggt för en mindre segelbåt och kunde när det gick för fullt producera cirka ett vattenglas i minuten.

– Vi var till exempel de enda som hade med oss kloröverskottsmätare. De andra hjälpgrupperna hade ingen känsla alls för det. Men de tog vattenprover och skickade till myndigheterna i alla fall, säger Tomas Larsson.

Senare skulle de upptäcka att man på Sri Lanka är mycket känsliga för klorsmak. Smakar vattnet klor, så dricker man det inte. Kloröverskottsmätaren blev ovärderlig för att hitta en dos med full desinfektion utan smak av klor.

På plats i Turrikovil fanns flera hjälpgrupper från flera andra länder. Tältläger var upprättade av FN:s flyktingorgan, UNHCR. Kanadensiska militärer gjorde ett enormt arbete med att röja upp runt skolan så att barnen skulle kunna komma igång med sin vardag. Andra som kom var sämre förberedda.

– I Colombo fanns en grupp amerikanska pensionärer som åkt dit med stora soppkök. Men lankeserna äter inte soppa, säger Tomas med ett brett leende. 

Katastrofhjälp som dras igång utan kunskaper och ödmjukhet är tyvärr inte alltid så mycket hjälp.

Själva tog Sundsvallskillarna seden dit de kom och åt de ris och nudelrätter de fick, med höger hand. Överallt blev de oerhört vänligt mottagna. Även de som förlorat nästan allt av det lilla de hade, ­delade med sig.

– Lankeserna äter så snyggt och är alltid så fint klädda, även om de bor i skjul. Själva såg vi ut som småbarn efter vi ätit, skrattar Tomas.

Men det ligger allvar i det han säger. Han menar att allt måste ske på den lokala nivån.

– Det är de som bor där. De vet vad som är bäst, säger Tomas.

Lördagen den 29 februari gick flyget tillbaka till Sverige. Tomas tror att deras vattenverk kanske gör nytta i ett halvår, i Tirrikovil. De eventuella problem som kan uppstå är först och främst igensättningar i klorpumpen och att det blir något fel i styrningen av verket.

De norska anläggningar för nödsituationer som Forut Sri Lanka installerat i andra samhällen på östkusten är enklare. De består av pump, samt sand- och kolfilter. Enligt Tomas, Mats och Hans funge­rade även de utmärkt. Och även sedan de kommit hem kommer de fortsätta ha mejl­kontakt med ingenjör Bala och de andra de lärt känna.

Att komma hem till Sundsvall var skönt. 

– Visst var det skönt att komma hem och äta svensk mat, men vi hade inga ­större problem egentligen, säger Tomas.

– Jag skulle mycket väl kunna tänka mig göra fler såna här saker. Samtidigt som man känner att man gjort nytta är det även en upplevelse, säger Mats.

Och engagemanget har varit stort. Ingen har ifrågasatt att kommunens personal arbetat som nödhjälpsarbetare i två veckor. En hel del har rapporterats om dem i tidningar, radio och TV.

– I affären hemma i Liden har människor till och med kommit fram och tackat för det vi gjort, säger Hans.

Ursprungligen publicerad 20050316.

Du behöver ha ett abonnemang för att läsa hela texten

För att kunna läsa texten behöver du ha ett aktivt abonnemang på VA-tidskriften Cirkulation, och registrerat ett personligt inloggningskonto.

Läs mer om våra abonnemang

Har du redan ett inloggningskonto? Klicka här

Annons Wateraid