Cirkulation 6/09
Den historiska utvecklingen för samhällets centrala VA-system i Sverige är välkänd. Behoven av vatten vid sekelskiftet 1900 fokuserades mot brandskydd och hälsoaspekter och ledde till stora investeringar i transportsystem för vatten. Det behövdes tillräckligt med vatten för att underlätta brandsläckning och att transportera rent vatten för att undvika vattenburna sjukdomar.
Samtidigt måste intransport av vatten kompenseras av uttransport av vatten och vanligen i kombination med dagvatten från hårdgjorda ytor. Det är därför naturligt att utvecklingen under en lång tid under 1900-talet kom att domineras av anläggningsteknik för att transportera råvatten, avloppsvatten och dagvatten in respektive ut från samhället.
