Cirkulation 8/25
Trots goda intentioner riskerar lokal juridisk tillämpning av EU:s ramdirektiv för vatten att leda till sämre utfall på regional och nationell nivå, varnar svenska aktörer inom vattenområdet. Bakgrunden är den tyska Weserdomen, som i praktiken stoppar all försämring av vattenmiljön inom unionen.
EU:s vattendirektiv kräver att vattenförekomster inte får försämras i status och att miljökvalitetsnormer ska efterlevas. I Sverige infördes det i miljöbalken och i förordningen om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön redan 2004. I sig utgör också EU-kraven rimliga utgångspunkter, om det inte vore för att tolkningen av direktivet för tio år sedan skärptes på ett sätt som många idag beskriver är orimligt eller ogenomförbart.
