Torkat slam medför att transport- och mottagningskostnaden vid central slamförbränning minskar jämfört med enbart mekaniskt avvattnat slam. Med ett fulltorkat slam (TS ca 90 %) behövs ingen extern energikälla vid monoförbränning. I denna artikel studeras förutsättningar och kostnader för i första hand bandtorkar och soltorkar, som drivs med spillvärme. För små lokala slammängder (1000 ton slam/år, ca 15 000 pe) är det svårt att få ekonomi i lokal slamtorkning. För minst 3 000 ton per år bör båda metoderna vara realistiska. Däremellan krävs detaljerade studier med hänsyn tagen till lokala förutsättningar.
Kraven på fosforåtervinning för fosforrika avloppsslam (P > 20 g/kg TS) från avloppsreningsverk i Tyskland med en anslutning större än 50 000 pe planeras normalt ske genom centraliserad monoförbränning och efterföljande behandling av askan. Frågan uppkommer då om det är ekonomiskt fördelaktigare att torka slam lokalt än att transportera mekaniskt avvattnat slam direkt till en förbränningsanläggning.
