Hur kan driften i vattenverket kan optimeras för att minska riskerna för läckage av löst aluminium med andra metoder än pH-justering för att minska vattenverkets klimatavtryck?
Effektiv avskiljning av löst aluminium (Al) i dricksvatten är önskvärt i de flesta vattenverk som använder aluminiumsalter för koagulering. Vissa råvatten innehåller dessutom i sig själva löst aluminium som inte är önskvärda för en jämn och stabil dricksvattenkvalitet. Kronisk exponering för förhöjda Al-nivåer har associerats med nedsatta fysiologiska funktioner, vilket kan leda till negativa hälsoeffekter för skelett, hjärna och njurar, bland annat. Tekniskt kan restalumnium efteroxideras i ledningsnätet och ge upphov till avlagringar i ledningarna vilket ökar friktionsförluster och energiförbrukningen vid distribution och kan orsaka grumligt vatten hos abonnenten. I dricksvattenföreskrifterna anges en maximal nivå för löst aluminium på 0,20 mg/l i tappkran.
