Artikeln är en genomgång av kunskapsläget om klimatresiliens inom dricksvattensektorn med fokus på: Hur förändras klimatriskerna som påverkar? Hur mäts resiliens? Vilka åtgärder används för att bygga resiliens? Den slutsats som kan dras är att möjligheterna till kloka åtgärder och investeringar är avgörande. Klokskap och att förstå utvecklingen är en förutsättning och att dricksvatten måste vara samhällets prio 1, när intresseområden står i konflikt med varandra.
Torka och vattenbrist betraktas vanligen som de största hoten mot dricksvattenförsörjningen. Förändrade nederbördsmönster och stigande temperaturer flyttar och förändrar förekomsten av torka. Men torkans omfattning ökar och berör stora områden och befolkningar, vilket kräver åtgärder i motsvarande skala. Jordbruks- och ekosystemtorka har ökat i många delar av Afrika och Europa. Områden som berördes av torka uppges ha vuxit med 74 procent och omfattade 30 procent av världens landyta 2022. Vattenförvaltning, skadade avrinningsområden och markanvändning påverkar lagring, avdunstning och vattenuttag. Markanvändning kan förstärka eller minska extrema flöden. Jordbrukspolitik, dränering och energianläggningar förändrar vattenföringen. Grunda grundvattenkällor kan sina under långvarig torka. Kraftig nederbörd kan öka föroreningen av grundvatten. Skogsbränder kan förändra avrinningsområdens hydrologi samt öka halten löst organiskt kol och ämnen som bildar desinfektionsbiprodukter. Tropiska stormar och havsnivåhöjning kan göra kustnära grundvatten saltare.
