Annons Svenskt Vatten 2023 Svenskt Vatten 2023

Restaurangjätte i Storbritannien bötfälls för att ha släppt ut fett som satte igen avloppssystem

Internationell VA-utveckling 8/22

En av Storbritanniens största restaurangkedjor har dömts att betala £90 000 för att ha släppt ut stora mängder fett i Thames Waters avloppssystem i Oxfordshire. Thames Water har producerat en omfattande rapport.

Av Lars Nordén

Mitchells & Butlers Retail Limited, som äger flera pub- och restaurangkedjor i Storbritannien, har dömts för att inte ha förhindrat att stora mängder fett och olja att komma ut i avloppssystemet från The Turnpike pub i Killington.

Företaget dömdes i High Wycombe Magistrate Court för brott mot Water Industri Act 1991 till £75 000, det högsta belopp som dömts ut för denna del av akten, plus £16 000 i ”kompensation” (oklart till vem, min anmärkning).

Anna Boyles, chef för Thames Waters Protection team säger: “Fett och oljor från matlagning skadar allvarligt avloppssystemet när det kallnar och stelnar och det bildas stopp, även kallade fettberg. Dessa stopp kan orsaka katastrofala utsläpp på grund av bräddningar med miljöskador som följd så det är något vi tar på extremt allvar. Vi samarbetar nära med tusentals livsmedelsföretag med att hjälpa dem att installera rätt utrustning för fettavskiljning. Majoriteten av företagen jobbar hårt för att göra rätt men när det inte fungerar så har vi inget annat val än att gå till domstol. Vårt network protection team jobbar nu med Mitchells & Butlers huvudkontor för att försäkra oss om utbildning, management och kommunikation inom hela deras verksamhet vad gäller hantering av fett och oljor”.

Det är andra gången som Thames Water har stämt ett företag för att ha släppt ut fett i avloppssystemet efter en prejudicerande dom där Henley-on-Thames pub och fastighetsägaren dömdes till böter £16 000.
Steve Grebby, policy manager för Consumer Council for Water säger:”Konsekvenserna av att släppa ut fett och olja i avloppssystemet kan vara absolut förödande så vi hoppas att denna dom skickar en tydlig signal att vi måste skydda våra avloppssystem. Ett av våra åtagande är att förhindra eländet med bräddningar från avloppssystem men det ansvaret har vi alla, inte bara företag. Fett ska hamna i avfallet inte i avloppet”.

The Turnpike pub använde ett enzym för att förhindra utsläpp av fett och olja vilket enligt domstolen inte anses ta bort fett vid källan utan att det fortfarande kan orsaka stopp i avloppssystemet.

Thames Water sökte kontakt med Mitchells & Butlers åtta gånger inklusive fem personliga besök på plats. Detta fick domaren Malcolm Dodds att konstatera att ”detta var inte en isolerad företeelse”.

Mitchells & Butlers som äger fler än 400 pubar och restauranger i Thames Waters verksamhetsområde har nu lovat att installera fettavskiljare och annan utrustning för fettavskiljning vid alla sina anläggningar för att förhindra att fett kommer ut i avloppssystemet.

Varje år tar Thames Water upp 75 000 stopp i sina avloppssystem till en kostnad av £18 000 000. Huvudsakligen stopp orsakade av fettavlagringar.

Egna funderingar
Att enzymer inte ersätter gravimetrisk fettavskiljning har varit ett statement i Göteborgsregionen sedan länge. Vill man använda enzymer så är det OK (men dyrt) men man måste också ha gravimetrisk eller annan fettavskiljning. Enzymer har enligt vissa abonnenter effekt på dålig lukt från fettavskiljare.

När det gäller att ta ut ersättning för utsläpp så används normalt inte domstolsförfarande som medel i Sverige. Istället tillämpar man Vattentjänstlagen ( Lag 2006:412 om allmänna vattentjänster) som reglerar förhållandet mellan va-huvudman och abonnent.

En stor skillnad mot ett domstolsförfarande är att ersättningen inte är böter utan går till VA-huvudmannen.

I Vattentjänstlagen så sägs i 47§ att ” Om huvudmannen orsakas en skada på grund av att en fastighetsägare har överskridit sin rätt eller åsidosatt en skyldighet enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen (ABVA, min anmärkning), skall fastighetsägaren återställa det som rubbats eller fullgöra det som eftersatts och ersätta skadan.”

Vattentjänstlagen är också tydlig med vad som är överskriden rätt: 21§. Fastighetsägaren får inte orsaka skador genom utsläpp av vätskor, ämnen, eller föremål eller orsaka att VA-huvudmannen får svårt att uppfylla krav som ställs på va-anläggningen, eller att uppfylla sina skyldigheter i övrigt eller orsaka andra olägenheter för VA-huvudmannen eller annan.

Skiter det sig fullständigt i kontakterna med abonnenten så har Vattentjänstlagen också bot för det: 18 §: Trots 16 § är huvudmannen inte skyldig att låta en fastighet kopplas eller vara kopplad till va-anläggningen   1. innan fastighetsägaren har betalat den anläggningsavgift som är bestämd enligt 34 § eller lämnat en godtagbar säkerhet, eller   2. om fastighetens va-installation har väsentliga brister.

Vid den största skadehändelsen hittills i Göteborg, utsläpp från en galvanisk ytbehandlar som orsakat frätskador på ledningsnätet, debiterade Gryaab som utfört spårningen av utsläppet 500 000 kronor för spårnings- och analyskostnader och dåvarande Göteborgs va-verk, idag Kretslopp och vatten, 800 000 kr för ledningsskadorna. Då ska det hållas i minnet att detta begav sig ca 15-20 år tillbaka så det motsvarar en betydligt högre summa idag. Spårnings och analyskostnader är lätta att redovisa men beräkningen av kostnader för ledningsskador kan ha mera kreativa inslag. Allt beror på hur länge man beräknar att ledningen skulle hållit utan frätskador. I detta fall var det en ledning med stort flöde eftersom ett av Göteborgs två vattenverk med hälften av Göteborgs vattenproduktion avleder sitt vatten dit så det var rejäla utsläpp som orsakat skadan.

Eftersom företagets egen provtagning inte visade några avvikelser så var Gryaab och va-verket vid en senare Miljödomstolsprövning inte beredda att ta emot deras processavloppsvatten vare sig i spill- eller dagvattensystem. Företaget fick bygga en egen ledning till Göta älv. Detta kunde accepteras eftersom utsläppet hamnade nedströms Göteborgs råvattenintag. Det finns flera exempel på när man i göteborgsregionen vägrat ta emot allt eller ett specifikt processavloppsvatten. Det har t ex konstaterat av miljömyndigheter att luktspridning från en industri är att betrakta som en miljöstörning vilket resulterade i att Gryaab och Mölndals gatukontor inte tog emot processavloppsvattnet utan att det fick lämnas för destruktion.

Annons Wateraid