Intresset hos industrin är stort för andra vattenkvaliteter än »dricksvatten«. Det visar undersökningar som VA Syd och Kalmar Vatten gjort. Inom bara några år kan det bli vanligare med »återvunnet vatten«, exempelvis renat avloppsvatten som behandlats ytterligare, för teknisk användning. Särskilt om lagstiftningen anpassas.
Det finns massor av tillfällen då det är slöseri med naturresurser att använda onödigt bra kvalitet som dricksvatten har. Nu börjar kartläggningarna och förarbetena för det som kan bli en helt annan verklighet för vattenförsörjningen än den som vi har idag, och ytterligare ett steg för avloppsreningsverken att i högre grad bli produktionsverk.
EU har redan tagit upp förslag till gemensam förordning om återvunnet vatten från avloppsreningsverk för bevattning inom jordbruket. Förslagen består av minimikrav på kvalitet, kontroll och riskhantering, eftersom det redan nu förekommer på många håll runt om i Europa att återvunnet vatten används. När länderna behöver klimatanpassa sig och lindra vattenbrist är det viktigt att människor, djur och miljön skyddas mot föroreningar på ett säkert sätt. Reglerna behöver vara gemensamma så att grödor kan transporteras fritt och konsumentsäkert inom EU. I ursprungsförslaget finns fyra olika vattenkvaliteter angivna, beroende på hur nära den färdiga maten bevattningen är.
Under fem år ska också andra användningsområden bedömas av EU-kommissionen. Det talas om att 6,6 miljarder kubikmeter vatten kanske kan återvinnas 2025, vilket anges motsvara hälften av allt vattens om kommer från avloppsreningsverk inom EU.
VA Syd och Kalmar Vatten gör nu rapporter till Svenskt Vatten respektive Vinnova efter sina undersökningar i respektive projekt om intresse och möjligheter för återvunnet vatten.
VA Syds reningsverk Sjölunda ligger i Malmö hamn.
– Vår största resurs är det renade vattnet och då har vi, tillsammans med sju andra VA-organisationer, tittat på hur denna skulle kunna användas i industrin istället för dricksvatten, säger Kerstin Hoyer, projektledare och utredningsingenjör.
I projektet ingick ett examensjobb av Greta Bürger på Lunds Tekniska Högskola, som visade att intresset från industrin var stort, framförallt av miljöhänsyn.
– Jag märkte att industrierna var väldigt motiverade, hade egna förslag och tankar. Det var en stor fördel att jag inte behövde övertala någon att prata med mig, så det blev bra diskussioner, säger Greta Bürger, som intervjuat industrier i Malmö som använder mycket vatten.
Totalt intervjuades 38 industrier i närheten av de deltagande kommunernas verk. Även lantbruk och bostadsbolag berörs, liksom behov internt i kommunerna. Totalt använder aktörerna i studien ungefär 3,5 miljoner kubikmeter dricksvatten per år. Följande användningsområden identifierades:
- Kylvatten.
- Spolning av gator, ledningar och utrustning.
- Bevattning, lantbruk och rekreation.
- Tvätt av bilar.
- Pannvatten för kraftvärmeverk.
- Processvatten inom avloppsreningsverken.
- Rengöring inom livsmedelsindustrin, samt processvatten i kontakt med produkt.
Vilken slutgiltig grundkvalitet som ska gälla har projektet inte definierat, men några grundkrav har diskuterats:
- I huvudsak fritt från partiklar och suspenderade ämnen, för att skydda utrustning.
- Bakteriefritt, det vill säga desinficerat eller hygieniserat, så att ingen kan skadas.
- Eventuellt ytterligare renat från fosfor, kväve och BOD, i vissa applikationer.
– Det intressanta är att bland alla tillfrågade var det bara få som hade specifika krav utöver en grundkvalitet. Det öppnar upp för reningsverken att tillhandahålla en kvalitet som passar många, kanske något som kan liknas vid badvattenkvalitet, och sedan ha särskild ytterligare rening ute hos de få som är undantag, förklarar Kerstin Hoyer.
Greta Bürger berättar att de nog inte räknat med att kunna dela upp alla industrierna i ett fåtal applikationskategorier och att det kommer att förenkla frågan om olika kvaliteter i det fortsatta arbetet. De har tittat på en rad andra tillgängliga reningsmetoder i den generellt hållna rapporten, men vilka som kommer att användas är aktuellt först när man tittar närmare på ett specifikt fall. I framtiden vore det bra att även titta närmare på förutsättningarna för läkemedelsrening av återvunnet vatten, tycker Greta.
En intressant diskussion uppstod hos kraftvärmeverk som har mycket höga krav och där inte ens dricksvatten är rent nog. Eftersom de har egna reningsanläggningar, kan det vara så att det räcker med återvunnet vatten för dem, eftersom de ändå ska rena det vidare själva.
– Det kan vara ett hinder att dricksvatten är så billigt och ekonomin är en viktig faktor, men fördelar kan istället vara den leveranssäkerhet som återvunnet vatten innebär. Miljöfaktorn var också viktig för industrierna, säger Kerstin Hoyer.
– Även transporten av vattnet och vem som ska betala den har varit en viktig fråga. Användning inom reningsverken för spolning och filterrengöring blir nog den första applikationen. Sedan kommer industrierna som ligger nära reningsverken. Andra industrier längre bort har börjat tänka i banor av att återanvända sitt eget avloppsvatten, berättar Greta Bürger.
Nära Sjölunda finns Norcarb som tillverkar kimrök och avfallsbolaget Sysav. Dessa båda är tänkbara kandidater i ett inledningsskede, liksom olika förvaltningar i Malmö Stad.
Vinnovaprojektet i Kalmar har delvis haft en annorlunda inriktning, men gemensamt är att även här ska det ske stor tillbyggnad av anläggningen, Kalmarsundsverket. Det är Regine Ullman och Qing Zhao som undersökt och analyserat vilka som är de bästa användningsområdena för återvunnet vatten i Kalmar. De har funnit tre intressanta områden:
- Naturvård genom återföring av vatten till Hagbyån.
- Industrier och allmänna användare nära reningsverket.
- Genom överföringsledning till bostäder i en kommande stadsdel, Södra Staden.
Under torra perioder kan Hagbyån riskera att torka upp helt, vilket innebär att Kalmar Vatten enligt en vattendom måste återföra vatten dit, som annars skulle ha gått till infiltration för dricksvattenproduktion,
– För att upprätthålla det ekologiska systemet behöver flödet vara 150 liter per sekund nära mynningen till Östersjön. Det är en stor poäng om vi kan återföra återvunnet vatten istället, berättar projektledaren Regine Ullman.
Höga reningskrav och lång överföringsledning innebär dock mycket höga kostnader för naturvårdsspåret, även om en stor mängd vatten då kan komma att återanvändas.
Tegelviken är det område där reningsverket ligger, tillsammans med några industrier som också kan vara slutanvändare av renat avloppsvatten, bland annat ett slakteri.
För industrierna kan det handla om spolning och processvatten. Även bevattning är aktuellt här, samt eventuellt en vattenkiosk. Kalmar Energi, som idag använder avsaltat vatten, tittade först på en egen lösning tillsammans med renhållningsbolaget.
– De diskussionerna pågår inte längre. Vi tittar nu på att återvinna vatten för att radikalt minska vår egen förbrukning, säger Robert Stensson processingenjör hos Kalmar Energi.
För den ännu inte byggda Södra Staden har man tittat på toalettspolning för återvunnet vatten. Det beräknas ersätta 20 procent av dricksvattnet för ett enskilt hushåll.
– Ska man bygga ett separat ledningssystem för detta blir det dock en relativt hög kostnad för en liten användning. I en vidare reflektion borde man använda det för ytterligare saker i hemmet, till exempel tvätt, disk och dusch, föreslår Regine Ullman och tillägger:
– Återvunnet vatten har en långt bättre kvalitet än vad kustbadvattnet måste ha enligt Hav:s regelverk. Folk får väl ibland en kallsup när de badar i Kalmarsund, men det är mindre riskfyllt att få en kallsup av återvunnet vatten, säger Regine Ullman.
I rapporten föreslås ett demonstrationskoncept genom att göra en pilotanläggning för användning inom avloppsreningsverket, samt eventuellt vidare till industrier i närheten. En relativt låg investering skulle ge ett högt signalvärde.
Båda projekten har gjort vissa ekonomiska beräkningar, men inga jämförelser med dricksvattenproduktion. När det renade avloppsvattnet ska renas ytterligare är det viktigt att kostnaden inte gör att priset blir för nära dagens upplägg med dricksvatten.
– Men bara det blir något lägre så är det intressant, har våra slutanvändare indikerat säger Regine Ullman.
Även om återvunnet vatten redan nu används på flera håll i landet, bland annat för internanvändning vid Laholms reningsverk (Cirkulation 3/19) och för leverans till ett sågverk vid Heby reningsverk (Cirkulation 8/18), är man i båda projekten eniga om att det nu i nästa steg behövs klarare regler eller lagstiftning som en utgångspunkt för kvalitet och kontroll vid produktion och användning.
Sannolikt avvaktas först helt fastställda regler från EU, innan den svenska lagstiftningen regleras.
–––
VA Syds undersökning är ett samarbete med NSVA, Hässleholm Vatten, Laholmsbuktens VA, Kalmar Vatten, Gryaab, Region Gotland och Luleå kommun. Dessa finansierar tillsammans med Svenskt Vatten Utveckling. Rapporten som kommer i höst heter »Återvunnet avloppsvatten i industriell symbios och till bevattning«. Som grund ligger examensarbetet »Reuse of Treated Wastewater in Industrial Symbiosis«.
Kalmar Vatten AB:s undersökning är ett samarbete med kommunen, Kalmar Energi, Kalmarhem, KLS-Ugglarps Slakteri, KSRR, Regionen, Svenskt Vatten och Xylem. Projektet »Hållbart VA-system i Kalmar« är delfinansierat av Vinnova via Utmaningsdriven Innovation steg 1.
