Risken för global vattenbrist är större än man tidigare trott visar ny forskning från Stockholms universitet.
Forskning vid Stockholms universitet presenterar nu en ny metod för att beräkna risken för vattenbrist globalt. Studien visar att risken kan vara större än man tidigare trott, eftersom förutsättningarna i de områden där vatten avdunstar och blir regn är avgörande för hur vattnets naturliga cykel fungerar.
Den vanliga bilden av hur vattenförsörjningen på jorden fungerar är att det blir regn som faller på jordens yta och som sedan lagras i grundvatten, sjöar och floder. Men en ny studie, publicerad i Nature Water, visar hur bedömningen av stabiliteten i den globala vattenförsörjningen är beroende av faktorer långt tidigare i systemet, som möjligheten till avdunstning, och därför riskerar att förändras om man även tar hänsyn till var regnet härstammar ifrån.
– Vattenförsörjningen har egentligen sitt ursprung i den fukt som avdunstar från land eller i havet och färdas i atmosfären innan den faller som regn. Men det förbiser man ofta när man bedömer vattentillgången i världen, säger Fernando Jaramillo, forskare i naturgeografi vid Stockholms universitet och ansvarig för studien, i ett pressmeddelande.
När flera länder eller myndigheter delar en sjö eller flod utgår riskbedömningar och regleringar av vattentillgången främst från vad som sker uppströms inom den specifika vattenförekomsten, det vill säga i själva vattnet. Om man istället använder ett så kallat uppvindsperspektiv, så omfattar det ett helt nederbördsområde, eller den sträcka som avdunstat vatten färdas i atmosfären innan det faller som regn.
I studien undersöktes 379 avrinningsområden över hela världen, och forskarna kunde konstatera att riskerna för vattenförsörjningen är betydligt högre när man tar hänsyn även till uppvindsperspektivet.
– Med den nya metoden som baseras på uppvindar ser vi att 32 900 kubikkilometer av världens vattenresurser, det vill säga 81 procent av världens vattentillgångar, står inför mycket hög risk. Det är en betydande riskökning jämfört med de 20 500 kubikkilometer per år som beräknas som högrisk baserat på den tidigare beräkningsmetoden med det så kallade uppströmsfokuset, säger José Posada, tidigare doktorand vid Stockholms universitet och förste författare till studien, numera forskare vid universitetet i Antioquia, Colombia, i pressmeddelandet.
