I Ängelholm är »Stora VA« ett begrepp. Överallt syns pågående förändringsarbeten. Utbyggnaden av reningsverket är klar, men fyra år återstår. 800-miljonersprojektet verkar bli billigare än tänkt.
När Cirkulation rullar in i Ängelholm är den stora infartsvägen avspärrad. Det är slutfasen i ett större ledningsarbete som pågår. Vi får ta en omväg för att komma till reningsverket.
– Ja, man ser oss överallt. Vi har grävt så mycket att folk nog är trötta på oss, säger Roger Karlsson som är gruppchef för ledningsnät i Ängelholm.
– Men samtidigt är det kul. Det är lite som att bygga ett pussel när vi försöker lista ut i vilken ordning det är bäst att göra saker, fyller VA-chefen Cornelia Ljungerud i.
Slutbesiktningen av reningsverkets utbyggnad står för dörren när vi gör vårt besök, och så väntar ett års provdrift för att se att alla garantivärden uppfylls. Trots relativt centralt läge, har det funnits markytor att utöka på. Verket ligger dessutom klädsamt dolt i ett skogsbeväxt rekreationsområde med promenadvägar och löparstigar.
Det är i grevens tid som verket byggs ut. Det tidigare tillståndet var på en belastning av 37000 pe. Nya tillståndet är på 55 000 pe och när det kom i december 2016 låg belastningen på 36 987 pe.
– Men redan innan vi gjort några förändringar skruvades tumskruvarna åt vad gäller utsläppsvärdena. Det är både skicklighet hos personalen och tur som gjort att vi klarat värdena, säger Cornelia Ljungerud.
Från januari i år blev det ytterligare skärpta utsläppsvärden som ska gälla framöver. Dessa är (medelvärden för kalenderår):
• BOD: 8 mg/l (kvartalsmedel)
• Tot-P: 0,2 mg/l
• Tot-N: 10 mg/l
• NH4-N: 5 mg/l (3 mg/l juni-okt)
– Vi har klarat värdena tack vare mycket »hands-on«-körande, exempelvis genom att vaka över verket och skydda biosteget med en intern förbiledning av biosteget när det varit höga flöden, säger Roland Andersson, gruppchef för VA-verken i Ängelholm.
– När det kom stötbelastningar fick man, utefter bland annat slamhalt och manuella prover, styra om flödena manuellt mellan biolinjerna för att hålla bra rening och undvika slamflykt, säger Jonas Frylestam, driftingenjör vid verket.
– Den stora utmaningen har varit just att både köra verket och bygga ut det samtidigt, säger Cornelia Ljungerud.
Inloppspumparna till verket är det första nya vi stöter på i verket, men sedan har galler och tvättpressar kunnat vara kvar eftersom detta är bytt för cirka fem år sedan. Det luftade sandfånget med sandtvätt är också relativt nytt har kunnat vara kvar.
– Dessa byten kunde då inte vänta på att hela verket åtgärdades, helt enkelt, förklarar Roland Andersson.
I försedimenteringen är skraporna bytta, samt blåsmaskinerna. Volymerna från tidigare har inte behövt utökas eftersom belastningen minskat när läderfabriken och slakterierna försvunnit. Fällning sker med järnklorid.
Därefter kommer två parallella biolinjer med traditionella aktivslam-processer. Xylems Sanitaire Gold är det nya luftarsystemet. Blåsmaskinerna, omrörarna och recirkulationen är också nya. Biosteget har utökats genom att ta i bruk de tidigare slutsedimenteringsbassängerna, som därmed nu används som utökad biovolym. Det är smart för därigenom har de skjutit volymutbyggnadsbehovet framför sig i processvägen och därmed en lokalisering närmare fria ytor att bygga på.
– Vi har använt alla gamla volymer utom en gammal klorkontaktbassäng som var en utgående volym enligt krav på 1960-talet. Utbyggnaden började där det störde minst, säger Roland Andersson.
När vi närmar oss slutet på processen finns det nu två mellansedimenteringsbassänger. Den ena är den gamla slutsedimenteringen, som fått nya skrapor och nu används som mellansedimentering. Parallellt med denna ligger nu en helt nybyggd större mellansedimenteringsbassäng. Fällning sker med järnklorid i mellansedimenteringen också.
En helt ny mellanpumpstation ska lyfta upp vattnet till slutsedimenteringen vars vattenyta ligger några meter över övriga bassänger. Anledningen är att man vill ta hänsyn till kommande havsvattenhöjningar. Utloppet ligger nämligen bara 1,4 kilometer uppströms i Rönne å som sedan mynnar ut i Skälderviken. Stormar det hårt trycker havsvattennivån upp i ån och kan äventyra utsläppsmöjligheterna. Med de nya åtgärderna går det att ha självfall ut i ån även vid sådana omständigheter.
I mellanpumpstationen finns möjlighet att dosera järnklorid och polymer före slutsedimenteringen.
Själva slutsedimenteringsbassängen på 4 600 kubikmeter är cirkulär och den långsamt roterande »visaren«/skrapan/bryggan är försedd med ett par gulliga gula borstar liknande dem i en automatbiltvätt. De roterar och tar bort påväxt och beläggningar och annat som kan sätta sig på ytterkanterna och avdragsrännorna. Det finns också en väldigt liten, men praktisk, snöplog för ovansidan av betongkanten så att den hålls snöfri.
De ämnen som mäts via onlinemätare är suspenderat material, syre, nitrat, ammonium, fosfat och turbiditet. Aktivslamprocesserna styrs med Envistyr från Envidan.
Slam och rötprocesserna är delvis omgjorda. Den tidigare gravitationsförtjockaren har gjorts om till ett slamlager i tre olika zoner. Slammet förtjockas nu istället mekaniskt med silband från Kicab och går sedan till två uppvärmda, mesofila, rötkammare. Det finns därefter en ej uppvärmd efterrötkammare, som dock fungerar till en del på eftervärme.
Det rötade slammet centrifugeras sedan i två befintliga Noxon-centrifuger innan det går till den helt nya slamutlastningen med skruvar. Slammet är Revaq-certifierat och transporteras till ett mellanlager.
Nästan all gas bränns i nya pannor så verket är helt självförsörjande på det sättet. Överskottet går till fjärrvärmenätet. Hur mycket överskottet blir nu är inte klart, men tidigare har det gett inkomster på närmare en halv miljon kronor om året.
– Det är ytterst sällan vi facklar ut någon gas, säger Jonas Frylestam.
Två »nyttiga« nyheter vid verket är dels ett rejält reservkraftverk som klarar av att driva hela processen i händelse av avbrott på strömtillförseln från det allmänna nätet, och dels ett system med brutet vatten att användas som processvatten eller så kallat tekniskt vatten.
– Den tekniska livslängden för styrsystemen var uppnådda så det har vi bytt ut helt och hållet, säger Roland Andersson.
De gamla undercentralerna var Siemens S5, men de är nu bytta till ABB 800M. Som Scada-system finns nu iFix från GE Digital. Utbildning i styrsystemet pågår intensivt vid Cirkulations besök på verket.
Verkets ut- och ombyggnad har kostat cirka 120 miljoner kronor i entreprenadkostnader. Till det kommer egentid och konsulttid på cirka två miljoner, samt runt sju miljoner för ändrings- och tilläggsarbeten.
Bakgrunden till »Stora VA« är de utbyggnadsområden som planerats för att möta en förväntat befolkningsökning, samt att ta hand om ett tidigare eftersatt ledningsnät. Dessutom belastades delar av avloppsnätet, samt avloppsreningsverket nära dess maxkapacitet.
Det har varit olika turer kring vad politikerna tror om folkmängdsutvecklingen, men planeringen är satt efter en procent om året. Sedan vårt senaste besök 2013 har staden ökat från 39 000 till drygt 42 000, det vill säga drygt sju procent på sju år. Nya områden byggs och ännu fler ska tillkomma. Framtidskartan är full av gula fläckar där ny bebyggelse ska växa fram. Hela Öresundsregionen strax söder om Ängelholm är ett hett tillväxtområde och det ökar också trycket vid idylliska Skälderviken.
Till skillnad från några andra kustkommuner i närheten är det inte så stor skillnad på Ängelholms befolkning på sommaren jämfört med vintern.
– Här bor man året om, säger Roger Karlsson, som basar för ledningsnätet.
På rörnätssidan har arbetet kommit en bra bit på väg. Totalt kommer projektet att innebära mer än sex mil nya ledningar. 20,4 kilometer färskvattenledningar av totalt 33,6 är nu klara. På avloppsidan är 18,6 kilometer nya ledningar klara av de planerade 26,9.
De långa sträckorna som återstår är Klippanvägen, Ängelholmsvägen mot Munka-Ljungby, samt vägen mot Strövelstorp. Många pumpstationer är klara, som exempelvis den vid Pyttebron. Stationen är vackert klädd i skiffersten och har växtlighet på taket. Intill ser man också hur ledningsdragningen förlagts under Rönne å.
– Vi har i alla delprojekten jobbat mycket med att skapa en riktigt bra arbetsmiljö för vår driftspersonal på tekniska kontoret, förklarar Roger Karlsson.
De har något de kallar »intraprenad-funktion«. Det är helt enkelt ett internt entreprenadsystem. Två arbetslag jobbar med förnyelse och ett arbetslag tar hand om det vardagliga i driften.
Under projektets gång har Ängelholm anslutit till Sydvattens vattennät och får alltså Bolmenvatten. Åtminstone till hälften. Andra hälften kommer från de två vattentäkterna Brandsvig och Tollsjö med inducerat grundvatten. Vattenverket är tämligen nytt, byggt 2003. Det är bra att det har hållts igång och att kommunen inte helt har gått över på Sydvattens leveranser, inte minst för att säkerställa försörjningen om det skulle bli tekniska problem.
Sydvatten kommer att koppla in Torekov och södra Båstad 2021 och hur det påverkar Ängelholms behov av egen vattenproduktion ska därför utredas.
Roger Karlsson nämner också att som en del i det stora projektet har de haft ett läcksökningsprojekt för att förbättra det befintliga nätet.
Ekonomin i hela projektet ser ut att falla bättre ut än ursprungsplanerna och besluten från 2013. 800 miljoner finns beviljat, men just nu ser totalsumman ut att landa på 510 miljoner. Hela summan taxefinansieras. VA-taxan har höjts i flera steg efter att förr ha legat alldeles för lågt i förhållande till renoverings- och nyinvesteringsbehovet. Det är aktuellt med ännu en taxehöjning nästa år också.
– Dels har man från början fått jobba efter dyraste alternativet och sedan har också priserna pressats när det är stora arbeten, säger Roger Karlsson.
Ängelholm har en stor fördel på dagvattensidan i och med att det är ett duplikatsystem där regnvatten går i ett eget ledningsnät på många håll. Men i det stora projektet har också ingått att bygga upp så kallade »raingardens«, små regnvattenöar längs villagator, för att stanna upp vattnet vid stora regnmängder. Det är samtidigt trevliga växtinslag och har dubbelverkande effekt som fartbromsande chikaner.
I och med att Ängelholm var tidigt ute och tog ett jättegrepp på en gång för sin VA-situation har möjligheterna till olika sidoprojekt varit små, exempelvis att titta närmare på läkemedelsrening som blivit populärt på andra håll de senaste åren. När »Stora VA« går i hamn 2024 är det så dags för den vardagliga VA-planen, med upprustning för det normala slitaget. Den befintliga planen för förnyelse ligger just nu fram till år 2035.
Första och sista projektet för Erik Ander. Ängelholms utbyggnad av reningsverket blir det sista konsulten och branschlegenden Erik Ander medverkar i innan han slutligen pensionerar sig på riktigt. Men det var också på det verket han en gång startade sin bana som konsultande miljöingenjör, för att sedan vara med och bygga ut kväverening vid verk i hela södra Sverige.
– Jodå, det stämmer. Ett av mina första uppdrag på dåvarande Vattenbyggnadsbyrån, VBB, i Malmö våren 1971 var att detaljprojektera utbyggnaden av reningsverket för utökad belastning och speciellt dessutom kemisk fällning, slamavvattning, samt slamtorkning med Nateko-tork. Och nu sjunger min avloppsreningskarriär på sista versen så här 50 år senare med medverkan i den nu pågående utbyggnaden av verket. Däremellan har jag varit inblandad i diverse »mellanutbyggnad« med införande av kvävereduktion 1992/1993, berättar Erik Ander för Cirkulation.
En anekdot han berättar är att reningsverket drevs mer eller mindre omedvetet med kemisk förfällning redan innan den reella kemiska fällningen introducerades i Sverige.
– Det berodde på att Grönvalls Läderfabrik var ansluten till reningsverket, vars processavloppsvatten innehöll bland annat krom. För att avskilja kromen tillsattes kalk i inloppet och vips fick man även en avskiljning av fosfor. Vattnet innehöll också sulfater från Grönvalls, som omvandlades till svavelväte innan vattnet nådde reningsverket. Då tillförde vi även järnklorid för att fälla ut svavelvätet som sulfid. Då blev ju förfällningen en ännu mer typisk förfällningsprocess, säger Erik Ander, som i utbyggnaden nu tagit fram förfrågningsunderlaget och varit biträdande projektledare via sitt företag Eran Miljökonsult.
Vid besöket i Ängelholm får vi se gamla dokument som visar att reningsverket startades 6 april 1961. Första renoveringen och utbyggnaden var redan 1971 – 1972, då Erik Ander var inblandad. Det handlade då också om att bygga ut bassängvolymerna på grund av anslutna slakterier och garverier. Nästa renovering skedde 1992 – 1996 och då var Erik Ander där och projekterade kvävereningen de första åren.
Nuvarande utbyggnad har gjorts av AF-bygg Syd som totalentreprenad.
