Reningsverket i Vadstena äntligen i mål

Efter många år av utredningar och snärjiga politiska diskussioner har om- och tillbyggnaden av Vadstena avloppsreningsverk till slut kommit i mål i och med slutbesiktningen nyligen i oktober.

Text/Tomas Carlsson

Vadstena är en sommarstad som har fått en bra flexibel lösning där processen kan varieras efter årstid och belastning. Det säger Mattias Strid, enhetschef för VA-verk i Motala, som samverkar med grannkommunen.

Granne med 1500-talsbyggnaden Vadstena slott, tillika Landsarkivet, ter sig Vadstena reningsverk från slutet av 1950-talet som en ungdom. Inte desto mindre tyckte Länsstyrelsen att det började bli dags för förnyelse och varslade för tio år sedan om att ställa krav på kväverening som inte funnits tidigare. Ett bra slutresultat har föregåtts av en hel del politiskt känsliga och ibland spännande situationer.

– En lång period inleddes med många politiska diskussioner om hur det skulle angripas. Alternativet, och det som länge var huvudspåret, var en överföringsledning till reningsverket i Karshult i Motala. Att bygga ett helt nytt verk var aldrig något alternativ, säger Mattias Strid.

Den politiska majoriteten och oppositionen kunde inte komma överens om ifall överföringsledning eller ombyggnation var bäst, trots flera års diskussioner. Än hetare blev debatten i början av 2015 när Länsstyrelsens nya tillstånd innebar skärpta utsläppskrav. I januari 2017 bestämde så Motala och Vadstena kommuners gemensamma VA-nämnd att det skulle bli en ombyggnad och bygget startade snart. Tiden rann ut, helt enkelt.

Nämnden sades då vara enig, men oppositionen var inte riktigt nöjd med att ett stort investeringsbeslut, som då låg på 64 miljoner, inte också gått den vanliga vägen genom Vadstena kommunfullmäktige. En överklagan lämnades på hösten till Förvaltningsrätten, som höll med om att det inte gått rätt till enligt kommunallagen.

Överklagan var mer av principiell art eftersom det gamla verket levde på uppskov och ombyggnaden av verket redan var i full gång när Kommunfullmäktige i slutet på förra året följde domstolsutslaget och tog upp frågan. Beslutet blev dock även där ombyggnad genom att de klagande la ner sina röster nöjda med att ha fått sin markering tydliggjord.

Verket är alldeles nyss slutbesiktigat, tidsplanen har infriats, men det ursprungliga riktpriset på 64,3 miljoner har ökat med sex-sju procent, till följd av tillval av utrustning och funktioner.
Processvalet har gjorts efter noggranna undersökningar och ett stort antal studiebesök hos andra svenska kommuner. Det utkristalliserades fyra alternativ med lite olika inriktning. Dessa var:

Valet föll på en kombination av ARP och SSH, en lösning som det fanns viss erfarenhet av i Motala.

– Vi ville ha en lösning som krävde ett minimum av kemikalier och helst helt utan extern kolkälla. Valet blev något som Vadstena kan växa i genom att det är enkelt att gradera upp utan att lägga till nya volymer, säger Mattias Strid.

Cirkulation kör längs den anlagda utloppsbäcken där det renade vattnet rinner ut mot Vätterns östra strand. Det första vi ser när vi kommer in på området är den gamla rötkammaren och slamhanteringsbyggnaden från 1990-talet, innan vi träffar Mattias och processingenjörerna Julia Österman och Anna Odnell i fikarummet i rötkammarbyggnaden.

– I dessa byggnader finns delar av de gamla processerna kvar, samt att vi har återvunnit den gamla biobädden till utjämningsmagasin att använda vid höga flöde, förklarar Julia Österman.

Annons

Det är först bakom den gamla delen som den nya, höga, betongkolossen med bassänger, samt några nya byggnader, dyker upp.

– Grundvattentrycket är så starkt att det hade behövts fem meter betongbotten för att gräva ned bassängerna utan att de flutit upp. Därför får vi istället nu pumpa upp vattnet några meter efter rensgallret och sandfånget, förklarar Mattias Strid.

Man kan beskriva det slutgiltiga processvalet som en aktiv slamprocess med sidoströmshydrolys av returslam. Vid en ökad belastning till verket finns möjligheten att med relativt enkla medel bygga om sidoströmshydrolysen till en aktiv returslamprocess som ökar kapaciteten för kväverening.

Först kommer en försedimentering utan fällning för att få med kolkälla till kvävereningen. Sedan sker först en fördenitrifikation innan vattnet går till en mellanzon som kallas »flex«. Här går det att köra med omrörning eller luftning, beroende på årstid, belastning och hur aktiva bakterierna är. Därefter kommer den luftade nitrifikationen varifrån vattnet rinner vidare till mellansedimenteringen eller återcirkuleras efter avluftning till den syrefria fördenitrifikationen som nitratretur. I den kemikaliefria mellansedimentering görs också uttaget för sidoströmshydrolys.

– Nitratreturen är i storleksordningen två gånger inkommande flöde, berättar Anna Odnell.

Processen har hittills fungerat utmärkt utan att behöva tillsätta extern kolkälla, men som reserv finns en tank etanol, samt doseringsutrustning. Förhoppningen är att slippa tillsätta etanol även i fortsättningen.

Det är först i slutsedimenteringen som kemikalier används. Polyaluminiumklorid tillsätts i en flockningskammare innan vattnet når de äldre, med nya skrapspel renoverade,  slutsedimenteringsbassängerna.

Från slutsedimenteringen tas också fiffigt nog processvatten att användas inom anläggningen, så att exempelvis inte spolning av rensgaller sker med dricksvatten.

De nya utsläppskraven för BOD och totalfosfor är 8 respektive 0,3 milligram per liter som kvartalsmedelvärde. För totalkväve gäller 15 milligram per liter som årsmedelvärde.

– Vi underskrider kraven på kväve och BOD med råge i utgående vatten, säger Julia Österman med stolthet i rösten och tillägger:

– Nu när allt är klart kan vi börja laborera med processen och optimera den så att vi kan driva verket så effektivt som möjligt.

På slamsidan finns en ny silbandsförtjockare, samt en skruvpress för slamavvattning. Slammet är Revaq-certifierat och sprids på åkrar i regionen.

– Ambitionen är att få en TS-halt på 25-30 procent, säger Mattias Strid.

De nya processerna innebär att energiförbrukningen kommer att öka. Det är främst luftningen med blåsmaskiner som kommer att påverka förbrukningen uppåt. Man beräknar att det ökar med omkring 10 kWh/pe och år. Beräkningen innebär därför en ökning från 350 MWh till 410 MWh.

I gengäld väntas även gasproduktionen att öka.  Förra året producerades 60 000 normalkubikmeter, varav bara 8 000 facklades bort. Resten användes för uppvärmning av lokaler och rötkammare. Vissa år kan det bli underskott och då används biodiesel (RME) för uppvärmning, men ökar gasproduktionen kan dieselförbrukningen minskas.

Styrning och övervakning sker med SCADA-systemet VA-operatör kopplat till undercentraler/ PLC:er från ABB. En drifttekniker kommer att sköta det dagliga på verket. Till hjälp finns ett koppel av givare som mäter nitrat, syre, ammonium och slamhalt.

– Alla givare kan göras styrande för systemet, till exempel för att reglera ammuniumhalten, säger Anna Odnell.

Hela projektet, både fas ett med projektering och fas två med genomförande har upphandlats på en gång i form av totalentreprenad och partnering/samverkan. Det är det lokalt förankrade företaget Elva ProcessAutomation som anlitats.

– Det har varit väldigt speciellt att handla upp en partnering. Vi la ner mycket energi på att hitta rätt samarbetspartner. Genom hela projektet har jag upplevt ett stort engagemang och fin samarbetsvilja från vår partner och kommunens personal. Det blev väldigt lyckat. Vi är nöjda med resultaten och att vi klarar utsläppskraven med god marginal, avslutar Mattias Strid.

Driften, som även Motala kommun sköter, faktureras nu Vadstena löpande med de faktiska kostnaderna för personal, el, och så vidare.