För att avgöra om skadeståndskrav grundade på en PFAS-förorening är preskriberade eller inte bör man se till miljörättens syften. Föroreningarna bör ses som pågående störningar. Gör man det skulle det betyda att anspråken inte är preskriberade. Det är en slutsats i en ny bok av forskaren Johanna Chamberlain.
I sin nya bok, Föroreningsskador – särskilt om PFAS-skadestånd i svensk rätt har juristen och forskaren i skadeståndsrätt, Johanna Chamberlain, gått igenom aktuella lagar och flera pågående rättsfall kring PFAS där kommuner ofta är inblandade. Hennes forskning visar på förslag om hur rättprocesserna kan bli effektivare, ansvarsfrågan tydligare och hur det kan blir svårare att avskriva ärenden med hänvisning till preskriptionstiden. Detta enligt ett pressmeddelande från Uppsala universitet.
