Annons Kamstrup 2024

Alexander Keucken, Vivab.

Nu levereras vatten från membranverk

Cirkulation 6/17

De vattenverk som levererar membranfiltrerat dricksvatten har efter en inkörningsperiod generellt fått goda omdömen av konsumenterna. Ofta har en skepsis bytts mot goda omdömen. Vi har tagit snabbtemp på några av våra membranverk.

Text/Erik Winnfors Wannberg

Sverige har idag flera vattenverk i lite större storlekar som dagligen levererar dricksvatten där processen består av membran av nanofilter-kvalitet eller omvänd osmos.

Gemensamt för de här vattnen är att salthalt och hårdhet sänks till planerad kvalitet. Hur mineralhalten i vattnet ut till konsument regleras skiljer en del mellan vattenverken. Det skiljer också mellan teknikerna där omvänd osmos tar bort betydligt mer av vattnets egenskaper. Vi har frågat Mörbylånga, Gotland, Köping, Partille och Tierp hur de ser på processen och hur kunderna reagerat.

Markus Wertwein-Ros är chef för VA och elnät på Borgholms energi, som tog i drift ett nytt avsaltningsverk i Sandvik, i juni. Verket använder Östersjövatten som råvatten.

– Vattenkvaliteten är bättre än i våra övriga vattenverk, konstaterar Markus Werwein-Ros.

Processen vid Sandvik omfattar grovfiltrering, ultrafilter och avsaltning med omvänd osmos. För att balansera vattnet efter membranen används kalciumkarbonat och magnesiumoxid.

– Det är stenkross som vi kör vattnet igenom med koldioxid som katalysator, berättar Markus Werwein-Ros.

Mörbylånga kommun har följt råd som de fått från projektörerna.

– Ledningsnätet är ju viktigt och vi ville att vattnet skulle likna det som kom från andra verk. Samtidigt ska det också ha en god smak, säger han.

På Gotland startades Herrviks vattenverk med en liknande process som på Öland, sommaren 2016.

– Det är så individuellt med smak. En del säger att vattnet i Herrvik inte smakar någonting men många är också förvånade över att det smakar så gott, säger VA-chef Susanne Bjergegaard Pettersson, Region Gotland.

Vattenverket i Herrvik försörjer cirka 2 000 personer i Herrvik, Katthammarsviken och Sandviken. Det togs i drift 1 juli 2016. Här är mineralkombinationen efter membranen något annorlunda mot på Öland.

– Vi tillsätter kalciumklorid och natriumvätekarbonat (bikarbonat). I första hand för ledningsnätets skull, så att inte vattnet är korrosivt men vi har också haft smaken i åtanke, säger Susanne Bjergegaard Pettersson.

På andra sidan landet, i Partille, invigdes ett nytt vattenverk baserat på rening med nanofilter i slutet av november 2016. Verket försörjer cirka 28 000 av Partilles 37 000 invånare. Råvattnet tas från Kåsjön. Processen består av sandfilter med vulkaniskt sand/grus av basalt som fungerar som bioreaktorer innan nanofiltren. I slutänden finns även UV-ljus som komplement.

Annons Abonnemangspaket Abonnemangspaket

– Det nya vattnet har mottagits väldigt positivt även om det under inkörningsperioden har varit en del småproblem, säger Per Sahlin, biträdande teknisk chef.

Under inkörningsperioden fick man framförallt lite förändringar i ledningsnätet, förmodligen förändrades biofilmen i ledningarna. Efter tre till fyra månader stabiliserades vattenkvaliteten.

– Vi tillsätter kolsyra och soda i en efteralkalinisering för att höja pH. Sedan tillsätter vi kalciumklorid, lite som smaksättare för att vattnet ska få en trevlig klang, säger Christian Landén som är driftingenjör på kommunen.

I Köping invigdes ett membranverk med nanofiltrering i maj 2017. Här skiljer sig processen en hel del mot övriga. Verket är ett grundvattenverk där nanofiltreringen används i första hand för att få ned halterna av mangan och uran. En delström leds normalt förbi nanofiltren så att en hel del av grundvattenkaraktären behålls.

– Vi har inte fått några reaktioner alls på förändrad smak sedan vi körde igång verket. Det är förberett för att dosera kalciumnitrat om det skulle behövas men än så länge, när vi kör en tredjedel ofiltrerat, så behövs det inte, säger VA-chef Elin Granberg till Cirkulation.

Även Tierp i norra Uppland kör ett grundvattenverk, med inslag av infiltrerat åvatten, med nanomembran. Det kom igång våren 2016. Membranfilter valdes som effektiv mikrobiologisk barriär och för partiell avhärdning.

– De första dagarna klagade några konsumenter. Klorhalten blev alldeles för hög, det luktade badhus om vattnet, säger Jørgen Johnsen, VA-chef på kommunala Tierp energi och miljö. När klorhalten efter några dagar sänktes i vattnet blev balansen bra först när de var nere i tio procent av den tidigare doseringen.

– Idag är abonnenterna väldigt nöjda, säger Jørgen Johnsen.

På vattenverket går hela vattenströmmen gen­om nanomembranen. Trots det går det att behålla en del av det naturliga mineralinnehållet. Målsättningen har varit att sänka den relativt höga hårdheten i vattnet på 15 – 16 dH till ett värde runt 7 dH. Michael Ohlsson på Projektengagemang AB har varit med och utformat processen.

– Vi valde membran utifrån att man skulle få en hårdhetsrest kvar efter membranen. Det är det som är utmaningen, att behålla hårdhet samtidigt som organiska ämnen (humus), virus, bakterier och parasiter avskiljs, säger Michael Ohlsson.

Teknikutformningen och råvattenkvaliteten i kombination gör att vattnet behåller en god smak samtidigt som det inte behöver tillsättas några andra mineraler. Det är möjligt tack vare att mineralämnena är så små att delar av dem kan passera genom nanofiltren. En till effekt av den förändrade vattenkvaliteten i Tierp är att problem med kopparutfällning minskat i samhället.

Frågorna om vattenkvaliteten kopplat till membranteknik är flera. Att metoderna är en effektiv mikrobiologisk barriär är helt klart. Samtidigt är det relativt outforskat vad effekterna i distributionssystemen blir. Det har Alexander Keucken, teknisk utvecklingschef på kommunala Vivab i Varberg intresserat sig för. Alexander är också industridoktorand vid Lunds tekniska högskola (LTH).

I Varberg har Kvarnagårdens vattenverk efter sex år av försök nyligen övergått till den tredje membranfilterkvaliteten, ultrafilter (UF), som vi inte berört här. Vid Kvarnagården är hjärtat i processen direktfällning över UF-membranen. Precis som med övriga membranvarianter får de tack vare det en kraftig minskning av naturligt organiskt material (NOM) i vattnet, även med den här lösningen.

– Vi håller nu på med en långtidsstudie av vattenkvaliteten i ledningsnätet, säger Alexander Keucken och berättar att de bland annat är ute och topsar biofilmen i ledningssektioner, och jämför med topsningsprover som gjordes innan processförändringen. Vivab gräver alltså upp vattenledningar, kapar en bit och topsar biofilmen för ett prov.

Alexander Keucken arbetar tillsammans med de forskningsprojekt som bedrivs vid LTH i SVU-projektet »Biofilmens funktion och korrelation med dricksvattenkvaliteten«, om hur bakteriekulturen i ledningarnas biofilm bidrar till en god vattenkvalitet och ett gott vatten. Han tycker att det är viktigt att se till både ledningsnätens tekniska kvalitet, vattnets smak och även undersöka hälsoaspekter när vattenkvaliteten ut på nätet förändras. I Varberg har de upplevt under ett tidigt skede efter omställningen att det skett en förändring av biofilmens sammansättning även om det inte uppstått några problem, nu återstår att se hur den fungerar på längre sikt.

– Vi ändrar dieten för bakterierna över en natt. Det är viktigt att undersöka vad en uppgradering på vattenverket innebär för distributionsnätet och inte enbart se till kraven vid vattenverket. Hur bibehåller vi den goda floran i ledningarna? Den är bra både för vattenkvaliten och för hälsan, avslutar Alexander Keucken.

Annons Wateraid