Översvämningskatatrofen vid floden Ahr

Internationell VA-utveckling 3/26

Översvämningen i tyska Ahrdalen i juli 2021 medförde mycket stora skador på befintlig infrastruktur. För VA-sektorn gällde det att så snabbt som möjligt först säkra dricksvattenförsörjningen. Det dröjde sedan nästan ett år innan små temporära reningsverk var i drift för att rena orternas torrvädersflöden. Återställning av all VA-infrastruktur väntas ta flera år.

Text/Hans Holmström

Floden Ahr är en biflod till Rhen i delstaten Rheinland-Pfalz. Ahr är 85 km lång och avvattnar en yta på ca 900 km2. Den rinner ut i Rhen nära staden Remagen. Längs Ahrs stränder finns många vinodlingar på branta sluttningar ner mot floden. Marken i området består av skiffer, som varken har bra infiltrationskapacitet eller förmåga att lagra vatten efter regn. I början av juli 2021 var marken i Ahrdalen vattenmättad av tidigare regnperioder. Den 12 – 15 juli 2021 föll ca 150 mm regn under tre dygn.

Nederbörden i dalen har som årsmedelvärde ca 630 mm och ca 65 mm för juli månad. Det högsta uppmätta flödet i Ahr innan juli 2021 var ca 240 m3/s (”hundraårsflödet”). Hur högt flödet blev vid översvämningen i juli är okänt, eftersom utrustningen för flödesmätning spolades bort.

Älvldalen har på grund av sin utformning en historia av tidigare översvämningar med stora skador och dödsfall. Sådana händelser inträffade 1804 och 1910. Vid översvämningen sommaren 2021 avled 134 personer av vattenmassorna och flera hundra skadades.

Skador på infrastruktur

I Ahrdalen fanns vid översvämningen 2021 åtta avloppsreningsverk dimensionerade för totalt 21 000 personekvivalenter (pe). Det största (Altenahr) var dimensionerat för 11 000 pe och det näst största för 4 000 pe (Mayschoss). De återstående sex anläggningarna var små på ca 1 000 pe. Spillvattennätets totala längd var ca 175 km. Den bofasta befolkningen i dalen uppgick till ca 10 200 personer.

Två reningsverk (Mayschoss och Mittelahr) låg på flodstranden och blev totalförstörda. Vattennivån låg mer än en meter över marknivån vid de två översvämmade anläggningarna. Ca 120 km av spillvattennätet skadades i varierande omfattning (bortspolning, rörbrott, igensättning av sand mm). Av broarna över floden förstördes 16 av 17. Många vägar blev också bortspolade. Boende i dalen drabbades av skador på hus och annan egendom. Parkerade bilar spolades ned i floden av vattenmassorna. El- och vattenförsörjningen bröts och telefonerna slutade fungera.

Åtgärder efter översvämningen

VA-personalen hade också drabbats hårt av översvämningen och kunde i början inte bidra så mycket i sanerings- och reparationsarbetet. Återställning av en provisorisk dricksvattenförsörjning tilldelades högsta prioritet. Därefter kunde insatserna riktas mot övrig skadad infrastruktur.

Från många håll strömmade snabbt olika former av hjälp till katastrofområdet. Slamsugbilar kom på kort tid till dalen från hela landet. Det ledde dock till trafikkaos och stopp på skadade vägar. För att få bättre samordning av hjälpinsatserna bildades ett ”hjälpnav” med god tillgänglighet trafikmässigt från områden utanför Ahrdalen. Från ”navet” fördelades sedan de tillgängliga resurserna till ställen där mest nytta kunde förväntas.

Grupper av VA-personal bildades för att på ett tidigt stadium bedöma skadornas omfattning och möjliga förbättringsåtgärder. Skadorna delades in tre grupper och markerades i fält med färgade plastband:

  • Grönt: Ingen skada av översvämningen.
  • Gult: Skada, men reparabel på kort tid.
  • Rött: Skada, men inte möjlig att reparera på kort tid.

Med en tillfällig dricksvattenförsörjning i drift fanns dock ingen möjlighet att genast rena det bildade avloppsvattnet från många orter i dalen. Istället för att leda ut avloppsvatten på skadade gator och i diken byggdes tillfälliga ledningar direkt till floden. Översvämningen skedde i juli, så det fanns risk att smittor annars skulle spridas. Det skulle dröja upp till ett år innan en fungerande temporär avloppsrening fanns på plats. Befintliga lagar och regler för t ex byggnationer och upphandlingar upphävdes av berörda myndigheter. Det gällde att utan onödig fördröjning påbörja reparationsåtgärder så snabbt som möjligt.

Tillfällig avloppsrening byggdes upp med olika moduler och tankar. Från tyska Röda Korset kom tre monteringsbara reningsverk som i första hand var avsedda för flyktingläger. Andra temporära reningsverk var paketanläggningar från olika firmor. Röda Korsets tankar bestod av gummidukar inne i runda plåttankar av korrugerad plåt som ytterskal. Det var dock bara torrväderstillrinningen som kunde renas på detta sätt. Avloppsvatten pumpades in till de temporära reningsanläggningarna. Renings­metoden var i de flesta fall galler, försedimentering följd av satsvisa reaktorer med aktivt slam (SBR).

Det var särskilt styr- och reglerdelen som medförde att det tog lång tid innan anläggningarna var driftfärdiga. Från början var det tänkt att slam skulle hämtas vid behov av sugbilar. Det visade sig dock vara omöjligt att anpassa slamuttag och hämtning tidsmässigt till varandra. Istället uppfördes en separat uppsamlingstank för slam med dekanteringsmöjlighet vid reningsverken. På detta sätt kunde TS-halten höjas och slamhämtningen ske oberoende av SBR-reaktorernas driftcykler.

Återuppbyggnaden av VA-infrastrukturen förväntas ta flera år. De två totalförstörda reningsverken (Mittelahr och Mayschoss) byggs inte upp igen. Avloppsvattnet pumpas istället till befintliga reningsverk utanför Ahrdalen.

Lärdomar

Ett förändrat klimat medför att högre flöden av dag- och spillvatten än tidigare kan uppkomma. Det gäller särskilt i redan utsatta områden såsom Ahrdalen. Det krävs åtgärder för att i görligaste mån motverka svåra skador vid extremväder. Skydds­åtgärder behövs inte bara mot IT-haverier och cyberangrepp utan också mot naturkatastrofer. Matematiska modeller för att kunna förutse extrema flöden bör vara ett bra hjälpmedel. Viktiga uppgifter för VA-verksamheten bör kopieras och förvaras så att de kan skyddas från olika störningar.

Källa: Bombeck, M och Siekmann, T (2025): Wiederherstellung einer provisorischen Abwasserbeseitigung nach der Hochwasserkatastrophe an der Ahr. Korrespondenz Abwasser, nr 12/25, sid 896 – 903.
Korrespondenz Abwasser finns här.